Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och händig i alla göromål, då deremot den andra var lat
och oduglig.
När nu den förste friaren väntades till gården, gaf
modern sin dotter noga besked om, hur hon skulle ställa
sig, både när han kom och sedan hon blef gift; men som
hon ej unnade sin styfdotter de goda råd, hon ville gifva
sin egen dotter, så gaf hon dem med förtäckta ord, hvilka
hon trodde, att den senare skulle förstå, men den förra ej.
«Då du blir gift, min dotter», sade modern, «så laga
alltid, att du har ett stycke fläsk vid stock, en stenbunke
vid köksdörren, något i byttor och kar; och går du öfver
gården, skall du ha en bra harf efter dig». — «Det skall
jag nog komma i håg», svarade dottern.
På den utsatta dagen kom friaren, och då der var
både spinnrock och väfstol i stugan, ville moran gerna,
att friaren skulla tro, att hennes egen dotter skötte båda
delarne, fast sanna förhållandet var, att hon hvarken kunde
väfva eller spinna till gagn. iMen då hon ej kunde sitta i
väfstol och vid spinnrock på en och samma gång, hade
styfdottern fått befallning, att innan friaren kom, spinna
af linet på totten, så der skulle läggas nytt lin på. Når
han nu kom på gården, skickades styfdottern ut i köket,
och den närsynta satte sig i väfstolen.
«Bara skotta och slå, och la tråarne gå!» sade
modern och förmanade henne att ej tala, så friaren märkte
att hon läspade; hon, modern, skulle nog föra ordet för
henne.
Friaren trädde in, helsade och blef bjuden att sitta
ned på bänken vid bordet, der moran stod och bredde ut
lintågor till en stor totte till dotterns spinnrock. «Tottar
tre, snurrar min dotter af hvar dag», sade moran, «och
när hon väfver, så väfver hon femton alnar lärft från det
hönsen flyga ned och tills de flyga upp igen.»
«Mor, der bast en tå!» sade nu dottern — «La’en
gå!» svarade modern. Åter slamrade hon i väfven en
stund. «Nu bast der en te!» sade hon åter. «Den går
breve», svarade modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
