Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu tyckte dock denna, att tösen tillräckligt visat
sin färdighet i väfkonsten, derför tillsade hon henne att
duka bordet till en bit smör och bröd åt friaren, medan
moran gick med honom ut i kistekammaren och visade
dotterns hemgift. Förut hade hon sagt dottern, att duken
låg till reds på sängen och den stora smörkoppen stod i
sängskåpet bredvid bränvinsflaskan.
Men nu ville det sig ej bättre, än att ett af moderns
nymanglade lintyg låg på sängen bredvid bordduken, och
i sängskåpet stod, utom den stora smörkoppen, äfven ett
annat porslinskärl, som aldrig varit i bruk mer än en gång,
då kronofogden skulle låna hus i gården öfver natten. Vid
detta tilfälle miste det sitt öra och sedan blef det så bra
att ha gåsflottet i. Den närsynta bredde lintyget på bordet,
tog kärlet, som mist sitt öra, och satte det fram i stället
för smörkoppen, och så ropade hon ut i kistekammaren:
«Se så, nu är allting i ordning och smörkoppen på bordet!»
Lyckligtvis tittade modern först in i stugan och såg
dukningen, så att misstaget blef rättadt innan friaren
kom ut.
Han hade emellertid smugit sig till att taga nyckeln
ur dotterns klädkista, och när han nu kom ut i stugan
gömde han den i lintotten på hennes spinnrock. Medan
han åt, talade moran om sin dotters skicklighet att
plantera kål och rofvor, och när han gått från bordet, tillsades
den närsynta att följa friaren ut i trädgården. De gingo
dit ut, men i stället för att gå ordentligt fram till korsgången,
der kålen stod på det öfversta trädgårdskvarteret, vek den
närsynta af i närmaste gång och ledde friaren bort i en
vrå, som eljes aldrig plägar visas för sådant främmande,
och sade helt förnöjd: «Se, allt detta har jag planterat.»
«Det håller jag ej för olikt», svarade friaren.
Han låtsade dock om ingenting, utan bad moran, att
hon med sin dotter skulle komma till honom nästa Söndag
och se sig före i hans hem; detta lofvade de.
Söndagen kom, men icke de bjudne gästerna i
friarens hus; han visste godt orsaken, han gick derföre följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
