Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar ovanligt lätt och välljudande versifikation utmärker
alla sångerna och, om jag ej bedrager mig, uppenbarar Tit.
synnerliga anlag för den beskrifvande och berättande
poesin i en högre mening.» Likartade omdömen gåfvos
författaren af åtskilliga andra af den tidens konstförståndiga
män; och efter ett samtal med kronprinsen, kom exellensen
De la Gardie en dag — Oscarsdagen 1825 — och begärde
ett exemplar för att lämna högstdensamme. Såväl i dessa
som i de samma år utgifna Starkodds sånger är det ett
fosterländskt patos, som bär diktaren, hvilken då särskildt
gripits af det både djupa och sköna i den nordiska
naturmyten. Efter att Iiafva berört eddorna, frågar han i
inledningen till minnessångerna, om nordens sångmö sofver eller
är död? »Hon lefver», svarar han, »i fornsägnseddan, hon
lefver i norden. Hon dansar i dess gräs, hon sjunger i
dess floder, hon spelar i dess ättehögar, hon svarar från
den djupa skogen, hon skymtar fram mellan bokstammarna,
hon vårdar de åldriga träden, som skugga odlarens tjäll,
hon spinner guld på fästet; med ett ord: naturen lefver här
som i Hellas, och en lefvande natur är en nationlig sångmö.
Och på hennes toner sjunger skalden bäst; på liennes duk
målar han lyckligast.» Den hänförelse för vår nordiska
natur, som här ådagalägges, röjer sig ock i den unge
diktarens sånger; dess vackraste färger hem tar han från sin
hembygds sjöar, berg och skogar.
Till politiken kände sig W. föga dragen, ehuru han
af sina historiska studier och sin dagliga beröring med
politiska personligheter fördes densamma ganska nära. Det
tyckes hufvudsakligen hafva varit justi ti erådet, sedermera
presidenten och friherren Jonas SyIvander, som tvingat
honom att fixera och försvara sin politiska ståndpunkt.
Denne hade varit vän med den aflidne amiralen af Wirsén
och besökte emellanåt de efterlefvande barnen; där träffade
han W., likasom de ock i grefvinnan Ankarkronas hem
stundom sammanträffat. Sylvander var en djupt anlagd
man med en utprägladt kristlig lifsåskådning, men i poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
