Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiken så ultra konservativ, att han ställde sig rent af
fiendt-lig emot hela den konstitutionella samhällsordning, som
efter revolutionen 1809 hos oss genom de nya grundlagarna
kommit till stånd. Likasom deras gemensamma andliga
lifsintresse sammanförde dem med hvarandra, måste den
gamles försök att med kristendomens läror identifiera sin
politiska ultraism framkalla den unges protester; och då
Hans Järta låtit prof. Biberg i Uppsala insmuggla i
»Odalmannen» satser, som hyllade samma åskådning, skref W.
en uppsats »Politikern på landsvägen», däri denna
tankeriktning lifligt bekämpades. Franzén, Leopold, Lefrén m. fl.
instämde med honom. Hans Järta tyckes hafva känt sig
betänksam, men Sylvander hade ej så lätt att gifva med
sig. I sin politiska doktrin var han en son af Gustaf IV
Adolfs tid. Kristendomen, förklarade W., vore samma
gudomliga gåfva för republikanen som för monarkisten, för
en människa utanför som innanför hvilken statsförfattning
som hälst; det vore orimligt att påstå kristendomen icke
kunna tjäna såsom förbundsmakt lika väl åt en
republikansk som åt en monarkisk regeringsform. Sylvander
häf-dade en motsatt åskådning och de båda meningskämparnes
strider blefvo så hårda, att en personlig brytning dem emellan
syntes förestå. Skref så W, till den gamle presidenten (den
22 April 1826) ett bref, som »knöt ett förtrolighetens
innerligaste band mellan den gamle och den unge». — »En
despotisk kung,» heter det däri, »är en hednisk idé, en
konstitutionell kung den härligaste frukt af kristna
frihetens lära. Jag har aldrig dolt och kommer aldrig att dölja
mina grundsatser. — — Att ge den gudomlig makt, som ej
af Gud fått gudomlig vishet, det är som att bryta vingarna
af örnen och sedan sätta honom på en hög tornspets . . .
Midt emellan franska filosofiens otro och franska
politikens falska liberalism å ena sidan och franska
kongre-gationens vantro och franska politikens ultraism å andra
sidan — midt emellan dessa dödens poler ligger
konstitutio-nalismens ekvator, däröfver himmelns sol går.» — Möjli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
