- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
167

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vesterstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var den onde fienden uti dig; res dig, stå honom emot och
gif Gud rum; ännu är det tid. Öppna ditt hjärta för
Herren, att han må komma därin och blifva boende hos
dig!...» Inför den brusande stormen af en helig vrede
sjönk mannens mod; och när stormen vek, när de milda
manande orden nådde hans öron, veknade ock hans hjärta,
och under tårar bad han om förlåtelse för hvad han brutit
och lofvade att dädanefter bättra sitt lefverne — ett löfte,
som han också höll.

Det kunde dock icke fela, att en så oblidkelig
fram-färd i bemödandet att snarast möjligt omskapa så
betänkligt urartade förhållanden som de i dessa församlingar
förhärskande måste uppkalla de angripne till ej blott försvar
utan ock anfall. Hviskande rykten förnummos, man ville
veta, att det lades råd emot prästen. En söndag, den 8:de
efter trefaldighet 1837, finner sig denne böra efter öfriga
meddelanden till församlingen, i anledning af anonyma,
»snart sagdt blodluktande» bref, hvilka tillsändts honom,
uppmana en hvar ärlig människa bland åhörarne att öppet
tillkännagifva hvad som just då kunde vålla sådana utbrott
af hat emot själasörjaren. Denne för sin del funne det
alldeles oförklarligt, för så vidt det icke skulle kunna anses
såsom en verklig sjukdom. Något öppet svar på sin fråga
fick han icke. Men hvarje gång något försök mot hans
lif skulle göras, kom ändå alltid, än på en väg än på en
annan, något förstulet meddelande därom, någon varning,
hvartill han dock konsekvent hvarje gång underlät att taga
hänsyn.

Vid ett tillfälle skulle man hafva öfverenskommit att,
då han från altaret hade att begifva sig upp på
predikstolen, anställa stark trängsel i gången och därunder trycka
ned honom emellan sig och kväfva honom; ingen skulle
då kunna bevisas vara gerningsman. Det stod ock den
angifna dagen en tät skock med folk i gången; men då
han kom, med bibeln i handen tecknande, att han önskade
väg, uppstod den ifrigaste trängsel för att bereda honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free