Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skriftställaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bom i bref den 18 mars 1834 sitt ogillande af Sondéns
recensionsmetod. »Han gjorde flera ganska riktiga
anmärkningar», skrifver han, »men lämnade, som mig synes,
hufvudsaken. Ofördragsamheten, det i flera delar sekteriska
i andan af W:s bok; den tillkonstlade uppställningen af
ämnet; det braskande och anspråksfulla i många saker, som
dock i det hela ligga tämligen på ytan; hafset i uppgifter
öfverhufvud och det kaotiska i hela arbetet, både i
behandlingen af materialier och åsikter — detta, i förening
med många träffande drag och många skymtar af ett snille,
af en liksom kreverad stjärna, af en bättre anda; allt detta
hos Wieselgren förbisågs». Då tredje delen utkommit, grep
han sig därför själf (1836) an med en recension, som i
af-sedd riktning lämnade ingenting öfrigt att önska. I den
såg W. en öfvermodigt svängd klinga af det slag, han
måste sky, och han kände sig därför obenägen att fullfölja
arbetet. Han tillkännagaf i Skånska Correspondenten att
han beslutat upphöra därmed.
Det visade sig emellertid då, att man icke öfverallt
sett hufvudsaken i en litteraturhistoria i dess registratur,
utan att det ännu gafs sådana, som äfven å detta område
högre än bokstafven skattade anden. I Nyare Dagligt
Allehanda den 29 dec. 1836 uppträdde i detta kulturmål
en insändare å egna och flere andras vägnar, med ett ord
»om och till förf. af Sveriges sköna litteratur». Det är
bekant, skrifver han, att en recensent, R—t, i Uppsala
Litteraturförenings tidning för några månader sedan med en
ovanlig hetta angrep författaren till nämda arbete, och att
denne, som ansåg icke sitt arbete hederligt recenseradt utan
sig själf kitsligt och öfvermodigt anfallen, i Skånska
Correspondenten offentligen förklarade sig ha beslutit afstanna
med verkets fortsättning». Insändaren hade ock bemärkt
recensionen; i den »dryghet och anspråksfullhet», hvarmed
den framträdde, hade han ej kunnat se »den rena,
opartiska, heliga vetenskapskärlekens sanningsbegär», utan blott
att recensenten tycktes ha något horn i sidan till författa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
