Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skriftställaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren, och därför skrockande frambar de korn, han i något
kongl. bibliotek kunnat uppsnappa. Men bittert vore att
beklaga, om verkligen i vårt på författare af högre rang
så fattiga samhälle en bland de högsta genom detta
okyn-niga sätt att gå till väga blifvit bragt till tystnad.
Insändaren, som ej personligen kände hr W., ansåge honom
dock vara måhända den ende af nu lefvande landsmän, som
kunde gå i land med ett så beskaffadt företag, som det
han påbörjat. Herr R—t gjorde det ej. Han vore »en
ganska förtjänstfull granskande talang», men icke »ett
skapande geni»; under det hr W. visserligen vore en af dem,
som på sin samtid i allmänhet och på ynglingasinnet
isynnerhet medelst sina skrifter utöfvat ett nästan underbart
inflytande. Om han blifvit använd på bildningens högsta
punkter, skulle det honom egna inneburna genialiska
lif-vet hafva omkring honom framkallat en reformation i högre
mening, i många delar lika påfallande som den, hvilken
sades ha framvuxit omkring honom på den anspråkslösa
plats, han nu innehade, och som icke staten utan en
enskild man beredt honom. Insändaren undrade väl ej, att
W., af medelmåttan behandlad utan aktning, i ädel
förtryt-samhet droge sig tillbaka; men med erinran om de
erkännanden, som ägnats honom i Evangelische Kirchenzeitung
(juni 1835) och i Magazin fur die Literatur des Auslandes
(1835, n. 102), ansåge dock ins. detta steg synnerligen
be-klagansvärdt.
Till denna uppsats fogar tidningens redaktion det
uttalande, att, om än däri spårades »en viss entusiasm», den
ifrågavarande recensionen dock måste anses »i viss mån
orättvis och kitslig», och vore redaktionen af den
öfverty-gelse, att om ej W. med sin rika beläsenhet, sin sällsynta
arbetsförmåga och sitt snillrika föredrag samt isynnerhet
sitt lågande nit för ämnet, fulländade sitt arbete, så bl ef ve
det sannolikt i vår tid ofulländadt.
På denna dubbla vädjan svarar W. i samma tidning
för den 10 jan. 1837. Han nämner, att han, då samlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
