Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Om skapelsen och syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vettenskapens åsikt uppkommer visserligen det som vi kalla
regn vanligen på annat sätt, nämligen så, att havens
avdunst-ningar genom luftströmmar kringföras till kallare trakter
och där förvandlade till vatten åter nedfalla på jorden.
Dock hava vi i bibeln upptecknat åtminstone ett tillfälle, då
det omöjligen kan ha tillgått så, nämligen vid Syndafloden.
Det heter då alldeles uttryckligen, att ”himmelens fönster
öppnade sig” (1 Mos. 7:11), och att detta icke blott är en
bild, inses bäst, när vi besinna, att vattnet sedan steg så
högt, att”alla de höga bergen under hela himmelen blefvo
öfvertäckta . . . femton alnar högt” (v. 19, 20) — d.v.s.
vattnet måste hava stått minst tre fjärdedels mil högt över
jordytan (berget Himalaya i Asien och flera andra berg uppnå
nämligen denna höjd; och här steg vattnet ännu ytterligare
15 alnar), och huru hade väl en sådan vattenmassa kunnat
uppkomma blott genom ”afdunstning”? Vi se härav huru det
ena stället i Guds ord upplyser och förklarar det andra . . .
Sedan Gud nu hade befallt vattnet att ”samla sig på vissa
rum, så att det torra måtte synas” heter det vidare: ”Och
Gud sade: Frambringe jorden gräs och örter, som hafva frö,
och fruktsamma träd, att hvart och ett bär frukt efter sin art
och hafver sitt frö i sig sjelft på jorden. Och det skedde
så . . . Och det vardt afton och det vardt morgon den
tredje dagen.” (v. 11—13.)
”Och Gud sade: Varde ljus på himmelens fäste till att
skilja mellan dag och natt, och vare de till tecken och till
tidsmärken till dagar och år och vare de till ljus på
himmelens fäste till att lysa på jorden. Och det skedde så. Och
Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att herska
öfver dagen och det mindre ljuset till att herska öfver natten,
och stjernorna . . . Och det vardt afton och morgon den
fjerde dagen.” (v. 14—19.)
Detta var vad Gud gjorde på tisdagen och onsdagen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
