Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Om skapelsen och syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan måhända förundra eder, att Gud, som på tredje dagen
hade skapat alla träd, gräs och örter, som finnas på jorden,
många, många tusen olika arter, utom en mängd som nu äro
utdöda, icke på hela fjärde dagen medhann mer än den
lilla solen och månen och de små stjärnorna. Men så talar
endast fåkunnigheten. Såväl solen som månen äro mycket större
än de se ut till följd av avståndet (genom kikare skall man
till och med hava sett riktiga berg på månens yta) och vad
stjärnorna beträffar, gäller om dem, att om de än äro små, så
är det i stället så många fler av dem. I själva verket har
ingen människa någonsin räknat stjärnornas tal, och fast en
del av dem genom stjärnfall oupphörligt falla ned från
himmelen3) så märkes ändå icke någon förminskning däri.
Så att I mån nog tro, att Gud hade ett gott stycke arbete
även på den fjärde dagen. För övrigt, om Gud skulle hava
unnat sig en halv vilodag mitt i veckan, kunde han nog
hava behövt det * 4); ty på femte dagen skulle han skapa alla
havsdjuren, ända ner från den minsta spigg eller snäcka (även
snäckorna äro djur) ända upp till valfisken, den största bland
alla fiskar; och därtill alla fåglar.
3) Denna åsikt, vid vilken visserligen många fromma
föreställningar anknutit sig, har dock av en del nyare
vetenskapsmän övergivits. För den H. Skrifts sanning är den utan
betydelse. I det hela kunna, såsom vi redan härav se, den sanna
tron och den sanna vetenskapen aldrig hava något att frukta
av varandra, ty de röra sig på helt och hållet skilda områden,
vadan vetenskapens framsteg rätt fattade omöjligen kunna
skada tron, men väl omvänt d. v. s. gagna henne. I. L. K.
4) Författarinnan går här i sin välmenande iver kanske
alltför långt. Den Allsmäktige behöver naturligtvis ingen
vila i vanlig mening. För övrigt kan man också, såsom redan
förut blivit antytt, utan något egentligt tvång på
grundtexten antaga, att med ”dagar” här menas längre tidsperioder;
en uppfattning, vartill den H. Skrift själv på flera ställen
likasom inbjuder t. ex.: ”En dag är för Herren såsom tusen år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
