Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Två omaka vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Pappa, du har ju sagt, att hon får dela allt med mig, svarade
Maud lågt, afsides.
– Men, mitt barn, äger du ej en gnista förstånd eller intresse
för dina ägodelar?
– Jag har fullt ändå. Jag kan ju ej ha allt på en gång –
mammas lilla lyckostjärna är det enda smycke, hon ej får af mig.
– Men jag vill ej att du ger bort våra gamla familjesmycken,
Maud lilla.
Det var mycket sällan fadern begagnade sig af denna myndiga
ton – och ordet »vill», men när han gjorde det, förfelade det
sällan att göra sin verkan.
Hon smög sig genast ut, under det att fadern åt smörgåsbord,
och Bella skrattade och pratade med Dick på ett bullersamt och
ogeneradt sätt. Maud återkom inom kort. I handen höll hon ett
litet blänkande föremål, med hvilket hon smög sig fram till fadern:
– Pappa, hviskade hon, får jag gifva denna till Bella i stället?
Det var en smaragdgrön orm med diamantögon, som hon fått
i Paris vid ett tillfälligt besök. Äfven den hade ett stort värde,
men var likväl ej något gammalt familjesmycke, och kunde
således ersättas...
– Gör som du vill med detta, sade han, dock litet missnöjd,
men respektera min förut uttalade önskan, Maud lilla.
Den som ej blef särdeles gladt öfverraskad, när hon fick se Bella,
var fröken Julia.
– Kors, är det endast Bella? Jag riktigt började tro, att det
var något fint storfrämmande, vi fått, jag. Hvarför har Bella
spökat ut sig så där? fortfor fröken Julia och ställde sig vid sin plats,
med händerna hopknäppta väntande på att lorden skulle skilja
sig från smörgåsbordet. Det var något kritiskt kallt i hennes
ljusblå ögon, när de fästades på Bella och hennes sätt att utan
tvekan hugga för sig den ena smörgåsen efter den andra, ehuru
lord Crawford satt vid bordet. Fröken Julia, på förhand
underrättad om, att Maud hade bjudit Bella, hade dock aldrig
föreställt sig, att det skulle blifva af, och hade därför uraktlåtit att
låta duka för gästen, då Maud aldrig omtalat, när hon var att
vänta.
Hon gick nu fram till lorden och frågade med litet lägre röst.
men med en half blick på Bella?
– Hvar skall hon äta?
– Hvar hon skall äta? Maud trängde sig fram mellan dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
