Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Två omaka vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade i faderns ställe: det är väl solklart tycker jag? Hvar
sätter tant sina gäster? Kanske hos betjäningen?
Maud hade blifvit blossande röd, och en ljungande blick
träffade fröken Julia.
– Låt sätta fram ett kuvert här, fröken, till höger om mig, för
all del till höger, sade han godmodigt och nöp Maud skälmaktigt
i örsnibben.
Bella hade under tiden gått fram till det med silfverpjäser
och blommor elegant dukade bordet, som glänste så inbjudande
emot henne, hon hade ej begrepp om att vänta, tills de öfriga
togo, gaf sig till att sätta upp ena knäet på stolen vid den för
hennes räkning utkorade platsen och så vaggade hon helt sakta
med stolen fram och tillbaka ...
Hon hade ju varit så mycket i lordens hem vid Strandvägen
och af Maud blifvit så favoriserad och bortskämd, att detta allt
föll sig helt naturligt nu, då hon var så elegant till sitt yttre.
Fullkomligt okänslig för fröken Julias hvassa blickar, pratade
hon och skrattade med munnen full af mat, under det att ögonen
på ett sniket, förtjust sätt slukade de fina anrättningar, som vid
tryckningen på en knapp inburos af den i elegant livré klädde
betjänten.
Hvad de rike ändå ha det förtjusande, tänkte hon, och slog sig
utan blyghet eller tvekan ned midt emellan far och son, vid
bordet, midt emot Maud. Och nu började ett för tant Julia mycket
enerverande skådespel; gaffel och knif, som af Maud sköttes
nästan med konstnärskap, elegant, som hon af naturen var i
hvarenda rörelse, handterades af Bella med ifver och kraft.
Knifven håfvade upp den läckra såsen med stor energi och försvann ett
godt stycke in mellan hennes fylliga röda läppar, och hon gaf sig
knappast tid med att tala, så brådt hade hon.
Tant Julia suckade riktigt hörbart, det var något gräsligt att
se detta barn skicka sig – hon våndades riktigt därvid.
– Maud lilla, du tänker väl ej gå på soiréen i afton? sade hon
med en vältalig blick på Bellas prestationer.
– Det tänker jag visst det, och tant får bereda sig på att vara
förkläde.
Fröken Julia såg med bedjande, litet vädjande blick på lord
Crawford, men han sökte endast afhålla sig från att falla i skratt,
så öfvermåttan road kände han sig af både hennes och de unga
flickornas olika uttryck och sätt att föra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
