Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Balen.
Fröken Julia i stålgrått siden såg vid sina fyrtio år riktigt fin
och värdig ut, ett typiskt »förkläde» för en ung dam, fullkomligt »chic».
Bella satt tyst och trumpen, därför att Maud såg ut, som en
förtrollad prinsessa, när hon blev färdig, och Bella måste se,
antingen hon ville det eller ej, att hennes egen bild såg klumpig
och bred ut bredvid Mauds.
– Nu skall du sätta på dig de här skära rosorna, som jag låtit
hämta åt dig ... sätt dig ... se så där? vid örat, blir det ej bra så,
tant?
– För all del – alldeles tillräckligt ...
Bella skulle bränna sig litet till i håret, och Maud gled ut efter tanten.
– Snälla tant, en sak ber jag dig. Låt ej någon veta något om
Bella ... du förstår, tant ... hennes hem.
– Skyll inte på mig, om de upptäcka det ändå, det syns på
själfva utanskriften ... och för resten, namnet ...
– Åh, tant, det skall du inte säga, flammade hon upp, det
finns både landshöfdingar och baroner med »son» på slutet ...
– Men inte med »Ol» i början, sade tanten kärft.
– Men, tant, jag vill inte, att du visar »min vän» ringaktning,
förstår du? Hon stampade otåligt, ehuru ofrivilligt, med foten
mot mattan, när hon utfärdade denna befallning.
Åh jo – den där tonen förstod nog tant Julia allt för väl se’n
gammalt.
– All right, sade Maud och återvände till Bella och doften
af fett, brändt hår.
Maud tog som vanligt brodern under armen och mera dansade
än gick vid hans sida.
Första valsen var just slutdansad, när Maud, unge lord Dick,
Bella och fröken Julia inträdde.
Öfverallt, där Maud visade sig, skördade hon iögonenfallande
uppmärksamhet. Det var något egendomligt fängslande i
hennes person, som band och tjusade, kylde och retade; skiftande
behag, grace, och obeskriflig godhet i blicken var dock kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0018.html
