Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Egensinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lord Crawfords tystnad verkade i denna stund mera på Maud än
en kraftig predikan, och inom sig ångrade hon redan sitt upptåg.
– Får jag stanna och tala med er nu då? frågade Grane, för
lord Crawfords skull betvingande sin vrede.
En ursinnig fnysning var hennes svar.
Efter en stund var det tyst igen – och nu kröp Maud fram,
gjorde en ovanligt nogrann toilette... och gick ned på verandan.
Men doktor Grane var gången.
– Att bara våga något så förfärligt oförskämdt med en så
framstående läkare! sade tant Julia, när Maud nu kom ut på
verandan med ett leende ännu kvarglömdt på sina mjuka läppar.
– Ja tänk, så modigt af mig! Men nu tror jag han är kurerad? Hvad?
– Lord Crawford är mycket ond. Han säger att vi skola flytta
in i morgon.
– Gud vare lof, att du kom, Inger! Jag är nära att förgås, af
alla möjliga skäl... både skratt, ledsnad och ilska, sade Maud
afbrytande och hoppade nedför trappan, Inger till mötes.
Men i detsamma fick hon håg för att åka bicykel ett tag. på
Ingers cykel. Och af bar det, ehuru hon var utan hatt, ut i
blanka solskenet, ned som en stormil förbi de få ännu kvarvarande
badgästerna.
Jaså, det var endast den där »tattarungen», som hon af många
på skämt kallades, då var det ej något att undra på – ty af henne
kunde man nästan vänta sig hvad som hälst för upptåg.
– Hvart tog du vägen? frågade Inger, som med litet otålig
uppsyn nu sällskapat med fröken Julia en god kvart.
– Jag är här nu igen. Men kom, skall du få höra!
Nu fick Inger del af hela historien med doktorn.
– Och det där anser du kanske för kvickt till och med? Du
lilla »nervbylte»! Jag vill säga dig, att doktor Grane inte alls är
att leka med. Det såg jag, då jag i dag mötte honom. Han
såg riktigt bister ut, Maud!
– Skönt! Då kanske jag slipper honom!
– Det tar jag alldeles för gifvet, ty en så eftersökt läkare
låter nog ej leka med sig på det sättet, må du tro.
– Gudomligt! Hänförande! Åh, lilla Maud! Hvad du är för en
klok flicka!
Maud sade detta till sig själf i förnöjd ton, men såg likväl
litet häpen ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
