Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett sviket hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Maud skulle in, sade Bella halfhögt, men nog högt likväl
att höras både af Maud och af alla flickor som trängdes vid
ingången:
– Hon sjunger lika starkt som en fluga – och skall få spotta
mig midt i pannan, om hon kommer in!
När Bellas tur kom, gick hon in till gubbarne och tog dem med
storm med sitt muntra leende och sin säkra hållning. I stället
för att Maud, rädd, tvekande och skygg liksom en liten fågel,
kommit in och visserligen bländat med sitt vackra, tjusande yttre,
men på samma gång under sin skygghet omedvetet inlagt något
förnämt och kallt, tittade Bella sig djärft omkring och visade
ofantliga anlag för det sceniska området.
Påföljande natt sof ej Maud en timme ens – oupphörligt
tyckte hon sig genomlefva denna fasansfulla stund, då det blef hennes
tur. Hon skälfde därvid till som i frossbrytningar och gömde sitt
ansikte djupt in i kudden .. Och då hon dagen därpå vaknade,
var det åter med känslan utaf att något skulle afgöras den dagen ...
När Maud rätt sent slog upp ögonen, var Bella redan utgången.
Hennes bädd stod upprifven och slarfvig, och de kläder, hon
föregående dag begagnat, voro kastade om hvarandra i rummet på
alla stolar och delvis äfven i bädden.
Maud vände sig motvilligt inåt väggen och blundade åter för
att för en stund försjunka i hågkomsten af sitt förra sofrum, det
i hvitt och blått hållna förtjusande rummet med mjuk flossa på
golfvet. Hon suckade tungt och tvang sig att stiga upp.
Inackorderingsfrun, hvilken själf bestred uppassningen, lämnade
Maud ett bref.
Ett bref! något högst ovanligt!
Hon granskade den okända stilen och slet upp kuvertet.
Det var från en af hennes fars gamla vänner. Han hade lyckats
erhålla ett halft löfte om, att Maud skulle fram på nyåret få
plats i en familj att gå frun till handa. Han kände ej personligen
familjen, men – han förmodade, att Maud, ensam och
beroende som hon var, ej hade så stora pretentioner. Det var hos en
rik disponent för en grufva i Dalarne. Lön kunde ej erhållas
första året, men allt fritt. Sedan var det adress oeh namn på
stället och disponenten. Slutligen tecknade han sig som
Crawfords äldste och bäste vän, von d’Alidihl.
Nej, tack! – Maud ämnade ej mottaga någon sådan underlägsen
plats! Oförsynt i alla fall att erbjuda lady Craw ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
