Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Befrielse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna långt ifrån angenäma inblick i fru Blomströms hvardagslynne.
– Det vill jag bara säga en gång från början, att det är inte
värdt, att fröken tar sig några vanor inte, och ingen hållning
alls, ty jag känner fröken, jag!
Detta var menadt att göra verkan, och uttalades med ett
underförstådt hot.
Maud, känslig som hon var, granskade i ett ögonblick sitt
föregående lif – men nej! Hon kunde ej påminna sig någon enda
handling att bäfva tillbaka för, intet att blygas för.
– Det var bra det, fru Blomström, sade hon därför, ty då
vet ni, hvar ni har mig.
– »Ni» och »ni» – det passar inte för en »ta-fram-fröken»
att säga så där. Gå nu in till min man, ty nu är klockan elfva...
men ...
Hon hejdade sig, oviss om de ord, hon hade att välja ... –
Men ... sedan, när han inte behöfver er, får fröken läsa med
Clara och Ulla – och stafva med Lina.
Det var order det där, som af en general till en gardist.
Maud visste knappt, om hon skulle taga sin nuvarande
ställning från den ynkliga eller löjliga sidan. Hon följde dock
anvisningen och gick in till disponenten, som nu i ensamheten
tog emot henne med en helt annan uppsyn än nyss.
Han beredde plats åt henne vid sin sida – böjde sig ned
öfver henne och lät i detsamma handen med en lätt smekning
öfverfara hennes hår.
– Vi ska’ bli mycket goda vänner, lilla fröken, om fröken
blott själf vill det, sade han. Fröken skall inte alls bry sig om
min hustrus konstiga humör, ty hon retar sig på allting i
världen – utom på sig själf.
Maud drog sig så långt undan, som hon kunde, och frågade
hvad det var, hon hade att skrifva.
– Jag betalar gärna litet extra, om vi bli vänner, hviskade
han, när hon skrifvit en stund utan att se upp eller tala med
honom.
Han såg inte riktigt nöjd ut med sitt nya skrifbiträde, och
hon fick gå mycket hastigare än de förra brukade. Sedan
vidtog läsningen med barnen, ett ganska ansträngande och
mödosamt arbete, ty de voro hvarken kvicka eller uppmärksamma.
Vid tvåtiden kom frun upp i barnkammaren, där lektionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
