Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå, än se’n då? sade hon doft – än se’n! Då vore det slut! – –
Det kom ett uttryck i hans blick, ett uttryck af obeskriflig
mildhet och vekhet ... han blef blek, och det immade tydligt
på glaset i hans pincenez, ty han aftog och torkade den,
under det att han fortsatte:
– Nej, tro mig, fröken Crawford, den enda frihet, vi kunna
skaffa oss här i lifvet, består i styrkan att kunna behärska oss –
att vilja vara, hvad man tänkt sig... att känna full harmoni i
det yttre och inre lifvet... det är frihet, ty då skära ej banden
in i huden... då går man i lifvets vanliga bana, af vana, af behof,
man vet ej hvarför, och man tänker ej därpå, ty man sätter sig
öfver allt smått, allt bindande, som man ej vill tvinga in sin ande
uti.
– Men huru förskaffa sig denna förmåga, då man ej äger den?
sade hon otåligt.
– Den högsta grad af jordisk lycka finnes koncentrerad i ett
enda litet ord med sex bokstäfver – – –
Det blef åter en ögonblicklig tystnad, men båda voro lika
måna om att bryta förtrollningen däri.
Hon skrufvade ned lampan, emedan den visade benägenhet att
ryka, och han reste sig hastigt.
– En sak vill jag blott till sist säga, sade han helt affärsmässigt:
att om ni går in på Dicks förslag, så låta vi lysa nästa söndag.
Ni kan vara lugn för mig, fröken Maud – det är ju blott en yttre
ceremoni. Det enda jag oroar mig för, är att ni möjligen går och
förälskar er i någon person, zigenare... eller någon annan...
sedan vi blifvit gifta – och då blir det ju obehag och trassel med
skiljsmässa och sådant där, tillade han lugnt.
– Är det det enda, ni har att oroa er för, så kan ni vara lugn,
doktor Grane – ty jag är oåtkomlig för den känslan, jag, lika väl
som ni – jag kommer nog aldrig att ställa till något trassel i den
vägen. – Men – jag kunde ju försöka med någon plats igen, sade
hon lamt; men – jag har ej tålamod – duger till ingenting alls – – – –
– Ja, det är ju endast för Dicks skull, som jag vidhåller detta
förslag så envist, förstår ni, – och då mitt lif är slut i alla fall,
så gör ni ju ej mig det minsta obehag, om ni bär mitt namn – tvärt
om slipper jag undan en hel del obehagligheter och bråk,
om ni nu snällt gör, som jag föreslår. Vi ska’ vara fullkomligt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
