Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande fot – endast det, att vi måste kanske sluta att titulera
hvarandra – – men det gör ju ej något till saken – eller
huru?
Hon tycktes ännu tveka, sårad af hans gränslösa köld och
affärsmässiga ton. Men just därför var det henne lättare... ty
därigenom att de stodo på fullt klar fot vis à vis hans känslor,
kunde hon få behålla sin frihet att söka vinna hans kärlek. Ty
– hvad var hennes lif värdt utan honom? Sammanlänkad med
honom fick hon dock dagligen se honom och höra hans röst, den
där kärfva, känslolösa rösten med tusen underförstådda, fåfängt
kufvade skiftningar!
– Då jag nu vet, att det ej kostar er någon uppoffring, blir det
kanske bäst, att ni arrangerar saken, såsom ni vill, doktor Grane,
sade hon med blicken fästad vid sin skospets.
En skälfning af lycka genombäfvade honom... men han tvang
sig till lugn, när han yttrade:
– Då beställer jag kort och ringar, Maud – och du är då min fästmö.
För ett ögonblick blefvo ögonen bruna; de skiftade så förunderligt,
dessa ögon!...
– En gång måste du säga mitt namn... endast som öfning...
till dess att någon annan hör oss, sade han. Säg: »godnatt,
Magnus» – det måtte väl ej vara för mycket begärdt af en fästmö.
– Godnatt, Magnus! hviskade hon bäfvande och med skälfvande stämma.
– I morgon låter jag afhämta dina saker, ty du måste välja
ett annat hem... Du bör bo i ett hyggligt pensionat, Maud.
Klockan elfva i morgon kommer stadsbudet; kan du vara färdig
med din packning då?
De hälsade helt främmande och stelt »godnatt». Men när Maud
skulle stänga till tamburdörren efter honom, vände han sig
oförmodadt om, och bländad af uttrycket i hennes blickar...
var han nära att vända tillbaka...
Men det kunde vara en villa.. en reflex af glöden, i hans egna
... glöden, dold under tunga, dåsigt halfslutna ögonlock och en
ofta immig pincenez – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
