Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Bella – fröken Bella – vet ej af det här, och min syster
vet ej häller, med hvem jag är förlofvad. . . blott att jag i afton
skall presentera min fästmö.
– Tänk, om hon ej kan älska, ej hålla af mig ens! sade Maud vemodigt.
– Det väckte en storm inomhus, när jag omtalade nyheten,
men det bryr jag mig litet om. När Agnes får lära känna dig,
Maud, måste hon äfven älska dig. Som det nu varit, har hon
visst föreställt sig, att jag aldrig skulle gifta mig, utan hon skulle
få husera fritt i mitt hem till döddagar.
– Och Bella! Hvad skall Bella tänka och säga?
– Ja – det få vi nu se, sade han och sköt Maud med en sakta
rörelse framför sig in i tamburen.
Mauds hjärta tycktes stanna af sinnesrörelse. . . Hon såg sig
undrande och bäfvande omkring i detta hem, där hennes tankar
redan kände sig hemma... och dit hon många gånger längtat! . . .
Han drog tillbaka en tung portiére och lät henne passera.
En stor salong med en indisk skärm, som afdelade i två delar
det kolossalt stora rummet med burspråk utåt Nybroviken, och
för resten genom rikedom och smak i förening gifvande intryck
af på samma gång museum och salong, kom Maud att i ett
ofrivilligt utrop gifva sin förtjusning tillkänna. De vackra
palmgrupperna, de mjuka flossamattorna, den skiftande elektriska
belysningen på drufvor och löfverk, allt hade något mystiskt. . .
förtrollande! Maud själf utgjorde i hans tanke hvad som gaf
färg och lif åt taflan.
– Tycker du om vårt hem, Maud?
– »Vårt hem!» eftersade hon som i tankarne. . .
I detsamma hördes röster i närgränsande rum.
– Måtte du trifvas här, sade han kärft och vände sig bort,
för att hon ej skulle se hans uttryck i denna stund.
När Agnes Grane och Bella kommo in, tog Magnus Grane sin
fästmös hand, förde henne fram emot systern och sade, ordkarg
som vanligt:
– Se här, Agnes, min fästmö. Detta är min syster.
Bella kom framspringande, drog Maud i armen bort i ett skarpare
ljussken och utbrast häftigt.
– Maud! Hvad i alla lifvets dagar vill detta säga?
Mauds ögon mötte för ett ögonblick Bellas, hvilka glödde och
sprutade gnistor af harm och afund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
