Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXV. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXV.
Ändtligen.
Hvad det måtte vara förtjusande roligt att vara förlofvad!
sade en af flickorna, hvilka tillsammans med Maud sutto
vid ett bord och arbetade i det nya tillfälliga hem, som Grane
valt åt sin fästmö.
Maud såg litet förlägen ut. . . hon satt i dödlig oro, att Grane
skulle komma och hon skulle nödgas exponera sina känslor. Hon
smålog blott och rodnade.
– Ja, jag har sällan sett en person så fullständigt vara den
»personifierade kärleken» som fröken Maud, sade den andra
flickan, en unga akademist.
I detsamma anmäldes doktor Grane, och Maud kände huru hon bleknade.
De båda unga flickorna iakttogo med stort intresse deras sätt att hälsa.
– Det var för väl att doktorn kom! Er fästmö har setat här
och nästan längtat sig sjuk. . . och inte ett enda ord ha vi fått
henne att säga, sade akademisten skrattande.
– Ja – och så blir hon helt hvit, när ni kommer. . . sade den andra.
Doktor Grane smålog och kunde ej möta sin fästmös blick.
– Vi äro väntade hemma, sade han plötsligt afbrytande, och
jag kom endast upp för att hämta dig.
Maud var glad att få en anledning att komma ur sin obehagliga
belägenhet.
Strax därefter återkom hon, klädd i hatt och kappa.
När de kommo ned, bjöd han henne sin arm, och hon lade
bäfvande sin hand därpå.
Det var ett vackert, ståtligt par, de båda tillsammans. Ehuru
hans drag ej voro vackra och hans hållning något böjd och
trött, hvilade det dock öfver hela hans personlighet något
tilldragande och manligt, som i allmänhet verkade både fängslande
och vinnande.
De genombäfvades båda af en nästan högtidlig känsla, när hon
för första gången lade sin hand på hans arm och de sammanlänkade
gingo vägen framåt till hans hem. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0197.html
