Finland framstäldt i teckningar / 176 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karelen - Karelens minnen - 2. Sjöslaget i Wiborgska viken - 3. Bojaren - 4. Paul Juusten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

somi sitter på.” Del kommenderades sä; Styrbjörn blef flott, ocli hela
svensk a flotlan följde i dess spär. Hvem kvar det soin i det afgörande
ögonblicket gaf det goda rådet? Mannen bette Henrik Fägel, född i Ahlais by af
Ulfsby socken. När konungen en vecka derefter höll mönstring, framropade
adjutanten nia i rosen Fägel. Denne framträdde oeh belönades raed en medalj
och en penningesumma. Fägel lefver ej mera, men ännu lefvande personer
minnas huru han, hvarje gäng han omtalade händelsen, alltid tilläde: "När vi
sutto pii oeh fiendens kanoner dundrade kring vära 01*011, dä var Jag ieke rädd;
men dä jag kallades ur ledet att träda inför konungen, dä befogs jag af
fruktan oeh darrade sä, alt jag hode svårt alt akyldra. Skulle nägon hafva
beskyllt mig fiir nägot brott einot fosterland oeli konung? var deu lanke som
kom blodet att slelna i mina ådror.

3. Bojaren.

En Bojar (Pajari) rådde ilfver hela Karelen och plägade allmogen pä allt
ujipiänkeligt sött. Han lät ro sig uppför forsar oeh fjärdar ocli seglade med
förlig vind samma väg tillbaka, blott for alt ytterligare möda folket ined ny
rodd oeh förlusta sig åt deras anletes svett, Äkta sängens första natt hade
hau tillvällal. sig. Sådana våldsamheter åstadkoinmo en allmän resning emot
bojaren. När han fick kunskap derom, satte han sig pä sin guldsadlade häst
och flydde undan. Men vid Syrjäsaltni sund 1 Kldes nära Kesälaks sockens
gräns upphanna lian af bBnderne, hvilka samlat sig sä talrikt, att när eu hvar
log eu sten och kastade pä honom, blef han sittande pä hästen, med ena
be-grafven under stenhögen. Den som passerar stället, halfanuan verst frän
allmänna karelska vägen utåt Kesälaksvägeu, måste kasta en sten på högen, sä
fromt han vill undgå hufvudvärk, och emedan ingen lärer försummat att med
sin skärf bidraga till högens ökande, kan, mau Icke undra deröfver att denna
vuxit till en kon af 30 å 40 alnars bas. Enligt cn annan uppgift är samma
tradition fästad vid Pojarinsaari holme i Pyhäjärvi vid farleden emellan Pulrnis
och Histitaliti. Bland denne bojars öfvermodiga handlingar näninea, att han
brukade rida in i kyrkan pä sta hvita hast. När ban förföljdes af allmogen,
simmade hau på hästryggen öfver till nämnde lioltne och stenades der lill döds
pä sätt nämn dt är. — 1 öfre Karelen tillskrifver man väldsgerniugarna eu
Aflccht, som skulle haft socknarne Nurrnis, Pielis, Ilomauts. Tohmajärvi m. m.
under sig oeh bott vid Pielis kyrka, der nägon koja eller grushög ännu
nyligen kallades Ahlekin huone eller maja.

4. Paul Juusten.


Ehuru ryska krönikan berättar, att deras prester redan 1227 döpt Kare-
lare, är det likväl osäkert om någon, åtminstone i Wiborgska trakten döpt
och kristnat, förrän biskop Peder i Vesteråss dit anlände i sällskap med Torkel
Knutsson 1293. Magnus Smek umgicks 1361 med planen att gifva Wiborg en
särskild biskop, men den gick under hela katholska tidehvarfvet icke i verk-
ställighet, Reformationstiden har deremot att uppvisa en lång rad af biskopar,
hvilka i Wiborg styrde Finlands andra, eller östra stift. Ifrån 1617 lydde de
eröfrade provinserna Kexholms län och Ingermanland någon tid under biskopen
i Wiborg, tills sistnämnde provins fick en egen superintendent. David Lund
blef 1705 Wiborgs sista biskop, Paul Jussten 1554 den förste. Juusten här-
stammade från godset Juustila i Wiborgs socken, hvarefter familjen tog sitt
namn, och var född i Wiborgs stad; prestvigdes i Åbo 1540 och var derpå i
tvenne år skollärare i Wiborg. Biskop Skytte fann hos mannen mindre vanliga
anlag och sände honom 1543 till Wittenberg, der han i tre är afhörde Luther,
Melanchton m fl. samt 1547 under hemresan andra lärde män i Rostock och Kö-
nigsberg. Hemkommen som philosophie magister och höglärd theolog, fick han
af konung Gustaf I strax till underhåll praebenda clericorum i Åbo oeh blef
året derpå rector scholae derstädes. Då en särskild biskopsstol uppsattes i Wi-
borg 1551, kallades Juusten att intaga densamma, förenande dermed 1563 äf-
Åbo biskopsdöme. Samma år fick Wiborg likväl i Canutus Johannis åter
sin egen biskop, men Juusten förblef biskop i Åbo. År 1569 sändes Juusten,
jemte andra, af Kon. Johan III på en legation till Storfursten Ivan Vasilje
vitsch, der han i tre års tid hölls fängslig och förlorade sin helsa. Lösgifven
1572, återkom han svag till Åbo, der han dog den 22 Augusti 1576 och be-
grofs i domkyrkan. Under sitt fängelse i Moskva sammanskref han en "Ana-
lys öfver årets predikotexter,” dedicerad till pastorer, komministrar och öfrige
prester i Finland. Denna förvarades före branden i Universitetets bibliothek.
Porthan utgaf 1775 hans berättelse om beskickningen till Ryssland, hvilken
icke läses utan nöje. En finsk kateches af Juusten trycktes 1774 och hans
finska handbok året derpå. Men berömdast är kan såsom författare till Krö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>