Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist icke annat än beklaga att de blifvit »uppfödda i den
franska andan och bedragna deraf*. Han ingår derefter i en
närmare redogörelse för dessa skalders verk och yttrar: »Grefve
Creutz har skrifvit många idyller eller poesier om herdar och
herdinnor, men utan att ana det herdelifvets oskuld också i
kristendomen och Sverige vore tänkbar, tvingar han oss bort
bland de grekiska naturgudarna, bland nymfer och menniskor
i Arkadien. Grefve Gyllenborg har gifvit oss ett högst
tråkigt poem, »Tåget öfver Bält», som skulle bli en
hjelte-dikt i samma form som Homeri, Virgilii och Voltaires, men
blef — intet. Kellgrens »Gustaf Wasa» är ett skönt stycke,
och måste vara det, ty Sveriges räddning af Gustaf I tillät
sig icke vara ful, och Kellgren liksom alla af detta slag gjorde
alltid vackra verser, fast icke alltid poesi. För öfrigt har
Kellgren författat en mängd smärre skrifter af mer och
mindre värde, men som alla andas den franska
materialismen. Detsamma gäller om Stenhammars små poesier. Den
som ger sig tålamod att genomläsa Leopolds stora arbeten
»Oden» och »Virginia», skall der lifligt finna sjelfva den
fransyska inre döden framträda i den kungligaste yttre pomp
af ord. Af samma halt äro de flesta öfriga så väl Leopolds
som de andras smärre arbeten. Grefve Oxenstjerna har
nyligen gifvit oss en mycket lyckad öfversättning af den
engelske Miltons stora poem, »Det förlorade Paradiset».
Oxen-stjema har äfven skrifvit flera egna arbeten, såsom
»Skör-darne», »Hoppet», »Ödet», »Dagens stunder», om hvilka man
kan säga, att de äro vackra nog, men hela deras lif är dock
en härmning efter den modema ytliga franskan. Likaså har
statsrådet Adlerbeth mycket lyckats i sina öfversättningar af Virgilius
och en del af Horatius, men om hans egna arbeten är det
roligare att tiga än att yttra sig, då man påminner sig hans
egen storhet såsom menniska».
Ordningen kommer nu till Nya skolan, och då det är af
stort intresse att se huru den samma uppfattades af sin
blif-vande Messias, så anföras här Almqvists ord oafkortade.
»Svenskarnes vana att imitera den tyska poesien — säger
Almqvist — började egentligen vid den tiden, då den namn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
