Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Skola de inandas ett herrligt asalif, gautisk kraft,
brinnande lust för fosterlandet och fulländad fysisk mensklighet.
3. Måste de erhålla en djup aning om himmelen, om
deras egen ringhet såsom ännu blott fysiskt kraftfulla, om
asa-lifvets genom sig sjelf tillkännagifna upplösning och om hoppet
af ett bättre.
4. Skola de upplifvas i kristendomens friska varma ande
och inse att de med ett sant bedömande af den fysiska
kraften, icke skola skatta den öfver själens, men att denna krafts
fulla bibehållande, försmältande och uppgång uti
kristendomen utgör fulländningen af deras bildning».
Manhemsförbundet ville Almqvist indela i nio grader, för
hvar och en af dem skulle finnas en sal, och med sin lågande
fantasi utmålar Almqvist för sig dessa salars dekoration.
»Vore Manhem ett palats», säger han, »skulle i den
första af de nio salarna krusflor • hänga i svarta vågor öfver
de hvitmenade väggarna. Ty verlden säger sig vara hvit;
men här skulle upptäckas att mörkrets dunkla vågor, i
osynligt svall, men dock med ganska djupa suckar, löpa öfver
det hela. Ett likrum i sjelfva verket. Såsom den vanliga
verlden lefver för att sluta med döden, begynner tvärtom
Manhems skådespel med att dö, på det att lifvet sedan må
komma utan slut. — Taflor skulle hänga kring alla väggar i
denna sal. På de norra och södra väggarna alla dårskaper
tecknade — på den norra alla löjligheter dansande i
triumf-drägter ofvanpå ett skört vulkanberg — på den södra alla de
späda anlagen, genom tidens narrerier förvridna till
karikatyrer, så besatta att man åt dem skulle skratta sig förderfvad,
så vida man icke först försjönk i tårar. På de vestra och östra
väggarna alla de gräsliga begär framstudsande för blicken
såsom genom Michel Angelos hiskliga penselmakt — på den vestra
all vildhet med ulfögon blixtrande ut genom fromma lams
hudar, som den tagit sig till täckelse, och åskor efter de
vildas behag lekande i deras händer, nedslungade på jorden
till skräck, dock derifrån återstudsande till förderf på dem
sjelfva, af hvilka de slungats; en ofantlig, en rolig förstörelse
— på den östra alla goda krafter halshuggna af mekanismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
