Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungar, sex prostar och sex brukspatroner. Han berättar att
när Almqvist och löjtnant Gustaf Hazelius anländt till den
Waernska egendomen Adolfsfors, några mil från Karlstad, så
klädde de sig tillsammans med Jonas i full uniform, nämligen
som timmerhuggare med stora förskinn och stora bilor och
gingo så ut att fälla timmer. I februari 1824 var Almqvist
bosatt på bruket Skillingsfors, en knapp mil från norska gränsen
i en skön fjällbygd *. Han skrifver från Skillingsfors och
omtalar med förtjusning att på platsen funnos endast smeder och
bönder, och han var genom 1 4 mils väg skild från
herrskapsfolk**. »Jag skrifver detta bref», tillägger han, »i en liten
landtlig kammare, en ansenlig brasa brinner på spisen, min
Maria sitter vid min sida och spinner; rätt nu sätter hon
fram vår aftonmåltid, som hon har lagat. Så länge vi blott
äro två, hafva vi ingen piga. Ingen domestik nosar i våra
saker eller stör vår trefliga ensamhet».
Den omtalta Maria var, förstås, Almqvists hustru och
eftersom man på fri hand har berättat åtskilligt om hans
giftermål, så må nämnas något härom. En mycket känd anekdot
upplyser att Almqvist skulle en dag hafva föresatt sig att fria till
det första fruntimmer han mötte och att han på det sättet skulle
råkat få en hustru ur tjenareklassen. Det är dock alldeles
ogrundad t. 1823 skrifver Almqvist till Waern följande:
»När jag var rätt ung, blef jag bekant med en landtflicka,
en naturgestalt. Hon var då 14 år. Vår kärlek knöts och
* Han bebodde ej här, såsom längre fram, en bondstuga, utan
begagnade som gift blott ett gafvelrum i bruksbygnaden, hvilket må
nämnas som ett drag af den anspråkslöshet, han nu gjorde sig till lag.
Under begynnelsen af sitt bondesvärmeri tänkte han sig en tjenareplats som
höjden af lycka. »Le icke, broder», skrifver han, »när jag säger dig,
att det ingått bland mina ljufvaste föreställningar, att se mig som
träd-gårdsdräng (-mästare, -arbetare) hela sommaren arbeta i växtrikets
fromma omgifvelser, under det min hustru (en lika så ringa tjenarinna
som jag) antingen arbetar i trädgårdssängarna bredvid mig eller sitter
och väfver i vår kammare (en dräng brukar hafva en kammare i trakten
af sina arbeten).–Ack, broder, hvad det är ljufligt att vara ringa
och få tjena!» ,
** Enligt uppgift af en person på stället fardades dock Almqvist
ofta, gående, till herrskapsfolket på Adolfsfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
