Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade på prestens husförhörsfrågor, men han svarade icke
alltid i enlighet med lutherska religionen. För honom, som
längre fram körde i ring med hela teologiska fakulteten i
Upsala, var det naturligtvis en småsak att med en dialektisk
dusch förvrida hjernan på en stackars landtprest. Detta
är den enda elakhet man i Vermland berättar om
Almqvist. För öfrigt har han lemnat ett godt minne efter sig
i orten. Den gamle Korp omtalade ännu med förtjusning
hans vänlighet, och förbindelsen med smeden Korp
underhöll Almqvist skriftligen, sedan han flyttat tillbaka till
Stockholm. Jemte Almqvist bodde löjtnant Gustaf Hazelius vid
Grafsund. Likväl hade de hvar sin stuga. Hazelius,
äf-ven till drägten mera idealiserad, d. v. s. bondklädd, än
Almqvist, var outtröttlig i att gå på åkern, berättar Korp —
Almqvist ledsnade snart dervid och satt mest inne och skref.
Gustaf Hazelius var för öfrigt tillsammans med Almqvist redan
på den första boningsplatsen, Skillingsfors. Almqvist skrifveri
juni 1824: »Från Gustaf skall jag helsa. Han har en tid
bott hos oss. Vi lefva tarfligt, arbetsamt, ganska tarfligt. —
Vi komma snart att upprätta små hem hvar för sig» *. Johan
att jag så väl inom ditt hem som annorstädes slipper det lika
förhatliga namnet sekreter som magister. I det lif jag ingår, är jag i sjelfva
verket ingendera, bör då ock befrias från dessa epiteter».
Vermländin-garna läto sig dock icke bestickas, utan kallade hr dannemannen för
kgl. sekter.
* Gustaf Hazelius slutade några år senare på ett högst egendomligt
sätt sitt lif. Berättelsen derom är temligen känd men förvriden. Det
bör derför vara på sin plats, att den här återgifves enligt uppgifter af
hans anhöriga och vänner.
I egenskap af sköterska åt Almqvists barn medföljde från Vermland
en ung bondflicka, som i Stockholm uppväxte till en skönhet. Almqvist
önskade utbilda de vackra själsanlag, som äfvenledes utmärkte henne,
och han uppdrog åt den numera gifte Hazelius — hvilken efter det han
tagit afsked ur krigstjensten och återvändt från Vermland blef kantor
i Adolf Fredrik — att gifva henne undervisning i musik. Följden blef
att kärlek upplågade mellan lärare och lärjunge, och då han insåg
omöjligheten af att få tillhöra henne i detta lifvet, tog han henne med sig till
en annan verld. Dels svedenborgska funderingar, dels en bekant scen i
Almqvists roman »Jagtslottet» bidrogo förmodligen till det förtviflade
beslutet, som äfven var dikteradt af fruktan för Almqvists planer med flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
