Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(eller huru du vill kalla dem) sammanväfda med den äldre
tidens dårskaper (eller hvad namn dig lyster — ty jag kallar
ej någonting dårskap — Gud allena dömer): alltsammans
utgör ett helt af omvexlande dramatisk och episk form.
Det är en händelse, alldeles icke en afhandling».
I ett annat bref af samma år till sedermera
hofpredikan-ten Öfverberg uttrycker Almqvist sig på ett sätt som är ännu
mera besynnerligt. Han tyckes i det ögonblicket icke hafva
haft någon aning om att boken var hvad han längre fram
kallade »en hvass väljudd, stäld på mensklighetens ömtåligaste
nerv». Tvärtom synes han finna den i hög grad menlös.
Han skrifver nämligen:
»Jag håller mest på med tryckningen af Amorina. Denna
dikt är frukten af många saliga ögonblick. Jag vet ej, om
menniskorna skola bry sig om den, eller icke förakta den. Min
fröjd var att bygga och safnmansätta detta huset. Jag vet af
■Gud, att det står på eviga idéer. Jag är nöjd, att det goda
bamet fins i verlden. Jag vet, att det skall blifva till en
glädje för många och till en galenskap för många. Det må gå».
Han redogör derpå för innehållet och säger att hela
boken är full af kloka och beskedliga personer, utom
hufvud-personen, som är galen och ursinnig*.
»Platsen är Sverige och till en stor del Stockholm. —
“Tiden är den nuvarande med dess tänkesätt. Smedjegård,
spinnhus och Danvik hafva alla rum i ett så brokigt och
fånigt stycke som detta. Hufvudpersonen, Amorina, är ett
•qvinfolk, som man tydligen finner är gemen, hon mördar folk,
hon är ett afskum. Men hon får sin lön för allt detta.
»Jag hoppas, min bok skall blifva en trumpet för
mo-ralen. Amorina blir tillräckligt straffad, och några fa
stackare, som hållit med henne, likaledes. Min mening är, att
hafva skrifvit en moralsaga för vår tids unga flickor, hvari
de få se vanvettets olyckliga följder och kunna taga sig
* Till de beskedliga och kloka personerna räknar Almqvist
följaktligen äfven bland andra den af oemotståndlig blodtörst och mordlystnad
lidande Johannes, ty den i citatet ofvan omtalta galna hufvudpersonen är
Henrika eller, som hon ock kallas, Amorina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
