Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hoppas att våra läsare ej tröttna, om vi nu gifva ett
litet exempel, högst kostligt i sitt slag, på faderliga förmaningar
från Almqvist till Lénström i afseeiide på den senares
författarskap.
»Tyck icke illa vara», skrifver Almqvist den 27 sept r839^
»hvad en redlig vän yttrar för dig: sök att göra din stil lugnare,
vackrare, fylligare. Mången läsare tycker om sådant; förutsatt
alltid naturligtvis, att innehållet pro primo är godt. I bref,.
bekanta emellan, kan man skrifva mera rapsodiskt, eller om
det vid den dramatiska skildringen af en persons sätt, att tala
eller skrifva, just hör till saken, att formen så skall vara. Detta
är hvad man ej sällan ser hos mig; det är då gjordt med flit
och för skildringens skull, ehuru mången ytlig granskare
inbillar sig, att det kommer af mitt eget sätt, som dock till sin
natur är helt serent, och alls icke hvarken hastfårdigt eller
oroligt.»
Man torde med skäl kunna påstå, att detta smakar något
af hvad man kallar drift, liksom då det en annan gång heter:
»Tala i sin tidning helt och hållet utan fraser, så skall
tidningen innan kort få många läsare, om nämligen hr magistern
går ämnena på lifvet. Till oförskräcktheten lägg snille.» Nu
misstänkte Lénström någonting och beklagade sig för
Kiellman-Göranson i ett bref, hvilket också Lénström skänkt till kongl.
biblioteket. Lénström drog den ganska logiska slutsatsen, att
Almqvist ansåg honom vara i saknad af snille, eftersom han
bad honom skafla sig det. Kiellman-Göranson frambar
klagomålen och meddelade sedan Lénström följande hugsvalelse:
»Almqvist helsar och säger: den gode Lénström har
någorlunda orätt i sina underliga påståenden, men det kommer sig
deraf, att hans lifliga diktkonst narrar honom att taga sina egna
hjemspöken för foster af andras elakhet. Jag har aldrig ens
kunnat säga att Lénström icke är något snille, ty jag vet icke
hvad det vill säga, att vara ett snille, jag vet blott hvad
det är att vara en menniska. Nu är Lénström ostridigt en
menniska, och en som är värd att hållas af, derför tycker
jag om honom. Jag bryr mig icke om att väga honom, om
han har två eller tre alnar snille, fem eller sex tum förstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
