Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är med Amorina, står Det går an på grundvalen af Almqvists
egna personliga förhållanden. Innan vi ådagalägga detta, må
några ord yttras om den ryktbara novellen i förhållande till
förmenta föregångare.
Såsom vi redan i böljan af detta kapitel påpekat, är det
icke från George Sand, som Almqvist i enlighet med en ofta
upprepad förmodan * hemtat idéerna till sina angrepp mot
det af den konventionela moralen helgade äktenskapet,
all-denstund han i detta afseende var en okänd föregångare till
den ryktbara författarinnan.
»Liksom hos den» — säger Almqvist i sin
ungdomsskrift** — »hvilken lämpar både sitt inre och yttre väsen
efter religion, allting andas ett muntert, friskt och fullständigt
lif — likaså äro ett evigt missnöje, köld, sjuka känslor och
halfhet i tänkesätt säkra symptomer, som åtfölja den, hvilken
lefver efter den iskalla moralens meningslösa principer.
Såsom nu den norm, hvarefter menniskan lefver, utgör det högsta
hos henne, så beror också allt och hvartenda hos henne
der-utaf. Häraf följer, att sann kärlek, i sitt glödande, friska lif,
endast kan finnas hos den, som andas religion; men att det,
som den moraliske sjuklingen kallar kärlek, långt derifrån,
antingen är sådana orimliga fantasier, som vi t. ex. finna i
många böcker med det oriktiga namnet romaner — eller en
viss söt ömhet, hvilken, lika obeständig som fjäriln, fäster sig
vid hvarje föremål den möter och lefver sitt småaktiga lif i
en otalighet pikanta ordvändningar, för att ändtligen förlora
sig i det eviga intet af jolis riens — eller ock, slutligen, Blott
den mekaniska föreningen mellan två personer af olika kön,
som verkställes, emedan den medför politisk och merkantil
nytta.»
Som läsaren finner, har Almqvist i ungdomsskriften
entusiasm för kärleken, lika visst som han redan der uttalar förakt
för moralen. Men hans ståndpunkt i »Det går an» är
väsentligen olika.
* Ifrigast framhållen i Fahlcrantz’ vidlyftiga stridsskrift emot Almqvist.
** -»Hvad är kärlek?» sid. 17.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
