Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är i sig sjelf klart», yttrar han vidare i sin nämnda
socialistiska skrift, »att inför det yttre samhället och i dess
anteckningsböcker endast kan vara gifvet (och uppskrifvet)
hvilken, som är ett barns moder. Hvem som är dess fader,
utgör en helig hemlighet mellan modren och honom: i sjelfva
verket angår det ingen annan *.»
Almqvist vill icke upphäfva eganderätten, men arfsrätten
(efter män, icke efter qvinnor) och införa »barnassuranser» **.
I sina framtidsdrömmar tänkte han sig derjemte, att
uppfostran skulle småningom komma att intaga brottmålslagarnas
rum. »Grunden till den verldsrevolution», säger han***, »som
förestår med kriminallagarnas förminskande, afskaffande och
slutliga förvandling till uppfostran, är den: att en menniska väl
kan råda och uppfostra en annan, men kan *tcke döma en
annan. Omdöme och råd är annat än dom».
Det går an kallar Almqvist på titelbladet »en tafla ur
lifvet», och det är så; det är förhållanden i Almqvists eget
lif, som bidragit att framkalla Det går an. Det är icke vår
mening att afslöja Almqvists privatlif -J*. Men vi vilja påpeka
* Dylika satser hafva blifvit framstälda äfven af reformifrare i
utlandet, särskildt i Frankrike.
** Europ. missnöjets grunder, sid. 37.
*** Anförda ställe, sid. 9.
t Dock anse vi oss ej böra helt och hållet fördölja, att Almqvist för
egen del lossade på den äktenskapliga troheten. »Almqvist är så
ensidig» — skrifver Kiellman-Göranson till Lénström 1839 — »att han
aldrig dricker punsch eller säger en equivoque». Han tillät sig enligt
samstämmande vitnesbörd inga andra friheter än den antydda — karakteristisk
för författaren af »Det går an». Men dylika förbindelser hade han äfven
på äldre dagar.
På en fattigförsörjningsinrättning i Stockholm åtspordes 1875 ett äldre
fruntimmer med spår af försvunnen fägring rörande ett flerårigt förtroligt
förhållande till Almqvist. Hon berättade, att han under det antagna
namnet Carl Roman inledt bekantskap med henne £å Ladugårdslands
kyrkogård år 1844 »strax efter det kungssorgen blef aflagd» och att han
allt som oftast umgåtts med henne ända till dess han afvek från
fäderneslandet. Först efter flera år anade hon hvem han var, genom samtal om
hans arbete: »De dödas sagor». Då hon en gång bad honom om ett
minne, skänkte han henne en psalmbok, hvari stod skrifvet: »Från vännen
Carl Roman».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
