Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättningar skapa ett drama, hvilket eger en så hög grad af
äkta poetisk skönhet som Ramido Marinesco, detta är
någonting mera beundransvärdt Att dock många barocka påfund
och formela felaktigheter finnas i stycket, vilja vi härmed
icke hafva förnekat.
Det följer af sig sjelf, att vi icke kunna åtaga oss att
karakterisera något större antal af Almqvists skrifter — vårt
arbete skulle då vexa alltför mycket på bredden*. Vår
mening är blott att fästa uppmärksamheten på ett och annat af
det verkligt ypperliga eller ock för Almqvist i synnerlig grad
betecknande. Ännu några anmärkningar önska vi göra rörande
hans dramer.
I »Svangrottan på Ipsara» klingar ett outsägligt melodiöst
språk; liksom burna på tonernas vingar öfverlemnas vi åt
känslornas fria lek. Inom den genre, der frånvaron af allt
objektivt, allt plastiskt ** var en kardinaldygd, ett oupphinneligt
önskningsmål, måste detta lyriskt-romantiska sagospel anses för
ett konstverk af första ordningen, ett genialiskt prejudikat mot
dramats grundlagar. En vacker tanke — kärlekens,
försonlighetens — kastar sitt skimmer öfver slutscenen. —
»Isi-doros af Tadmor» är en dialogiserad legend, späckad med
bibelspråk och sammansatt af mer och mindre besynnerliga
händelser, något som visserligen hör till legendens natur, men
ej till dramats. Isidoros, denne hedniske Esculapii-son, af-
* Förteckningen, i Biografiskt lexikon (nya följden), på Almqvists
verk, upptager 5 tättryck ta sidor, och de särskilda skrifternas antal
uppgår till inemot 150, hvartill kommer ett ännu större antal tidningsuppsatser.
I afseende på denna massa af skrifter må man väl erinra om Voltaires
uttryck, att det är icke med så stor ballast en författare går till
odödligheten. Men, enligt hvad Thomander anmärkt, är dock ett mer af
förträfflighet verkligen ett mer af förträfflighet ; hade inan icke annat af
Ho-merus än ett par fragment, så vore han icke Homerus. Man må i
afseende på Almqvist snarare förvåna sig deröfver att så mycket af hans
skrifter är utmärkt, än deröfver att det bland dem fins åtskilligt
miss-lyckadt.
** Ingalunda vilja vi härmed frånkänna Almqvist den förmågan, att,
när han så ville, just plastiskt teckna sina figurer. Någonting - mera
åskådligt än t. ex. vissa scener i Kapellet, torde man ha svårt att finna.
Så klar framstår hela den lilla församlingen med sin unge själasörjare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
