Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af många såsom en gyllene ålder, då inga villfarelsens moln
fördunklade tron. Mot en dylik ohistorisk åsigt är Marjam
en bitande demonstration. Kristendomens rent andliga
innehåll tillämpade man väl blott i ringa mån under detta tidehvarf
af dyster asketism och obruten sinlighet. Dialogen i »Marjam»
mellan arabiske konungen Iwilek och Josef af Arimatia är
förkrossande för ortodoxien. I en handvändning tillegnar sig Iwilek
uppenbarelsens förmåner; han tror öch blifver döpt samt
tillfrågas derpå om sina familjeförhållanden. Sanningen till pris
upplyses, att han eger femtio söner, fyrtio döttrar, tjugosju hustrur
samt bland tjenarinnorna icke mindre än »sju och sextio
pe-lagschim, hvar och en såsom Abrahams pilegesch i Keturas
tält». Åt denna lilla anspråkslösa familj utlofvas utan prut
den evinnerliga saligheten. Konungen yttrar med anledning
häraf någon förvåning. »Tviflar du?» frågar Josef. »Nej —
nej — herre! Jag tror.» Plötsligen erinrar sig Iwilek alla sina
»kameler, åsnar och åsninnor, oräkneliga såsom sanden i
Dschid-das hamn vid Mekka.» Han får veta att de icke kunna komma
i Guds rike och spörjer då med en viss häpnad: »Hvad kött
skola barnen äta och hvad mjölk dricka, medan de äro
saliga?» Det må vi ej fråga. Ett vet jag: din boskap skall icke
se saligheten, Iwilek. »Jag sörjer det, herre, ty bättre åsnor
gå icke ifrån Wadi Musa ända intill Yamans yttersta land.» —
Kort sagdt: kärnan i Maijam är sund, oaktadt eller rättare
just till följd af den skarpa sälta, som smakat vederbörande
så illa *, då man deremot funnit stort behag i Isidoros af
Tad-mor. Anmärkningar ur formel synpunkt äro vi dock härvidlag
ingalunda hugade att bekämpa: ett svärmiskt försjunkande i
Gral-sagan, känslosvammel och löjen — allt om hvartannat
bildar en literär olla potrida af det bekanta slaget **. Dramat
»Signora Luna» har förledt en sangvinisk recensent *** till det
påståendet att, egde vi många sådana dramer, vore Shakspeare
* Se t. ex. i Monografien förhandlingarna mellan Almqvist och
Domkapitlet i Upsala.
** På sätt och vis bli vi påminta om Zacharias Werners Söhne des
Thales. Jungfru Maria *ar äfven der föremål för dyrkan. Isis likaså.
*** Se Slängkyss åt Törnrosens Bok, Linköping 1841, sid. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
