Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Disputationen i Lund. “Inqvisitionen“ i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1838 säger han: »Jag tillskrifver dig detta med den glada
underrättelsen, att nu är allt öfverståndet och har ganska
lyckligt aflupit. Du kan nu gerna vara litet stolt öfver att du
har en man som aflagt det svåraste prof, som någonsin skett
i hela Sverige. Också må du tro, att i Lund har varit en
större uppståndelse än som man vet af i mannaminne. Först
disputerades i onsdags på latin, och i går på franska, tyska
och engelska, och allt hvad som öron hade i staden var
för-samladt ifrån biskopen till den ringaste. 1 går stod jag i
katedern åtta timmar och svarade alla på en gång så muntert
och käckt, att det väckte hela församlingens lifliga deltagande *.
Jag vet mig icke nyligen hafva varit så upprymd. När jag
efter slutad akt gick hem, hände mig den äran, som förr icke
med någon speciminant tilldragit sig, att studenterna i massa
följde mig till min port, ropade hurra och vivat och derefter
till min förvåning i korus afsjöngo en af mina visor (»Engelns
kallelse»), som de i hast lärt sig. Jag höll derefter ett litet
tal på extempore-svenska; jag kan icke neka att jag var rörd».
* Medsökanden, e. o. akademi-adjunkten S. Rydberg hade vägrat att
å fakultetens vägnar opponera på Almqvist. Då ingen annan stod att
uppträdde i denna egenskap universitetets rektor (A. O. Lindfors). I
af-seende härpå skrifver Almqvist till Wieselgren: »Ett par tryckfel höllo
på att blifva mig förargliga, äfvensom några utdrag ur påfliga bullor ocb
en latinsk lefvernesbeskrifning om Rabelais (den jag infort, och der latinen
ej var skön, naturligtvis) oroade gubben Lindfors. Men jag visade dem,
att det var verba formalia, och så vardt allt tyst».
Men helt oförmodadt begärde Rydberg att få opponera extra, derför
att han fann språket i Almqvists afhandlingar så vårdslösadt, att han »ej,
ansåg sig kunna undgå» att ådagalägga detta förhållande. Thomander
har till protokollet antecknat den häftighet, till hvilken Rydberg gjorde
sig skyldig, och Thomander slår honom der på fingrarna för oriktig
prononciation, anmärkande att han flerfaldiga gånger uttalat matière som
massjär, och plus haut som plyss hha. För sin ogrannlagenhet erhöll han
dessutom en skrapa, då Thomander öfvertagit rektoratet, nämligen
rektors-embetets utslag derpå, att han »i denna sak sig felaktigt förhållit». I
engelskan synes Rydberg hafva varit skicklig, men klen i tyskan, liksom
Hagberg. »Sökanden Almqvist», säger Thomandef, »uttryckte sig ledigt
på alla tre språken, och på det tyska, deri han var grammatiskt
ofullkomlig, öfverträffade han likväl bägge sina medsökande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
