Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Disputationen i Lund. “Inqvisitionen“ i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot vigselns nödvändighet; hvarefter han slutligen kommer
till sin egen tanke. Saken förtjenar nog att ses ifrån bägge
sidorna, då man erinrar sig, att Kristus aldrig föreskrifvit
vigsel, samt att ingen sådan för makar i den äldsta kristna
församlingen egde rum under hela första århundradet, så vidt
historien känner; utan utgjorde då mannens och qvinnans
inbördes öfverenskommelse nog för äktenskapets afslutande.
Somliga påstå till och med, att vigseln ej infördes förr än år
174 e. Kr., under den romerske imperatorn Antoninus, af
den romerske biskopen Soter».
Förutom Gerhard, användes kyrkofadern Tertullianus till
vederbörandes krossande, och domkapitlet visste slutligen
ingen annan utväg, än den förklaringen, att, som orden föllo
sig, med Almqvist var för närvarande ingen åtgärd att taga,
och den Ijenstledighet han begärt, beviljades honom.
Jublet bland Almqvists vänner och anhängare blef
naturligtvis stort, och som ett af de egendomligaste profven härpå
nämna vi Ridderstads apoteos af segraren, ett i Östgöta
korrespondenten (1843 n:r 20) infördt skådespel i 5 akter, kalladt
»C. J. L. Almqvist». Exempelvis dömes här Almqvist, när
han kommer inför konsistoriet, att lägga sig på golfvet,
hvarefter domkapitlet »sätter sig helt beqvämt öfver honom».
Men snart »utväxa hr Almqvists prestkragar till tvänne stora
snöhvita vingar under hans haka», och i samma stund de
utbreda sig, höjer han sig som en örn upp med domkapitlet på
sin rygg och det bär af ut i fria rymden, hvarvid
domkapitlet ropar: »Hjelp! hjelp! voj! voj!»*
Det lidna dialektiska nederlaget sökte Fahlcrantz hämnas
genom en mot Almqvist utgifven mycket vidlyftig stridsskrift**,
som dock är mindre dräpande än ondsint ***.
* I Östgöta korrespondenten 1840, n:r 61, blef Almqvist, i anledning
af den då böljade striden med domkapitlet, jemförd med Engelbrekt, Gustaf
Wasa, Luther och Tell.
** »C. J. L. Almqvist, skärskådad såsom författare i allmänhet och
såsom teolog i synnerhet» (två häften, Upsala 1845—46)»
*** Då denna bok blifvit med ett visst erkännande omnämnd i
Post-och inrikes tidn., ehuru man fann författaren hafva »gått för långt*, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
