Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro sig kunna krossa några spjälor. Imellertid hängde våra lif
på denna fördom. Jag gaf tigrinnan en liten nick till
afskeds-helsning, och vi kommo längre fram till ett lejon. Det såg
taggigt och förstördt ut; ögat dystert och infallet, visade en
brusten karakter; det fattiga djuret spatserade immerfort i
sin bur med melankoliska fjät, fyra steg till höger och så
samma fyra steg till venster igen: större utrymme egde ej ett
lejon. På våra frågor rörande detta djurs helsa, svarade
väktaren — en städad, hygglig zoolog, en engelsman
ijsammets-redingot — att denna fånge nu var gammal, och att man ej
borde undra pä dess mindre goda lefnadslust.
För att icke fördjupa mig i beskrifningen af Londons
under, som äro otaliga i närheten af Regents Park, Colosseum
och Dioraman, liksom öfverallt, må jag endast nämna, att
jag längre fram på dagen skildes från mina vänner och kom
att gå för mig sjelf. Jag gjorde, efter anvisningen på en
bjud-ningsbiljett, mitt besök uti ett sällskap i östra ändan af City,
der en religiös kommitté hölls, likväl ej af metodistsekten.
Jag kände åtskilliga af ledamöterna och lät anteckna mig.
Talet, som upplästes inför den talrika samlingen, afhandlade
nödvändigheten att till många, ännu hedniska, orter sända
för-kunnare af lifvets sanna lära. Sammankomsten slöts med en
psalm på en engelsk melodi af det enkla och sköna slag, som
jag redan en gång förut haft tillfälle att beundra vid
åhörandet af en hymn i den sublima Westminsterkyrkan.
Senare på qvällen gick jag ensam och kom, vid slutet
af Cheapside, förbi Newgates rysliga fångelse, samt derefter
in på den långa Holborn. Vid hvaije tvärgata oroas den
vandrande af ett slags tiggare, som förskaffa sig grundade
anspråk på att af honom bekomma penningar, derigenom, att
de åt honom sopa en pasage ren och fin midt öfver gatan
till trottoaren på andra sidan. Denna industri är okänd i
Stockholm. Den är utan tvifvel ganska nyttig för skoplaggen,
men minskar en menniskas tillgång på skiljemynt obeskrifligt,
emedan äfven under en måttligt lång promenad man stöter på
en så stor skara af dessa välvilliga gatsopare, den ena efter
den andra, alla med qvastar i ena handen och den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
