Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men — jag hade så när glömt! — Hvad säger man
om tvänne högst utmärkta män, vännerna Schröder och
Fahl-crantz?%
»Om Schröder säger man, med full tillförlitlighet, att han
är den klokaste menniska som finnes 2 trappor upp i
Auri-villiska huset. Kanske flyttar han, men påstås i alla fall
för-gäfves söka sin make.»
»Men han har väl någorstädes sin like?»
»Nej, ingalunda*.»
»Kors! Nå, säger man det också om Fahlcrantz?»
»Ja, äfven han är makalös.»
»I sjelfva verket skadar det just icke; det är händelsen
med nästan alla stora män. Jag har alltid älskat Fahlcrantz,
och önskar allenast att han måtte sluta sina arbeten.»
»Man har föga hopp, att han slutar Ansgarius; men väl
att han slutar som Ansgarius.»
»Som biskop? Det gör han, och det är också
hufvud-saken; det var det ordet som — se företalet — skulle sägas
i sinom tid. Tror man icke att till och med sjelfve Hvasser
en gång skall gilla detta slut på poemet?»
»Jo, vasserra.»
»Nåväl — hvad berättas nu för tiden om min gamle gode
frimurarvän, brödren Dahlgren?»
»Det sättes utom all fråga, att han är den qvickaste af
alla komministrar i Stockholm.»
»Vet man om Almqvist gör något numera?»
»Det är föga hopp. Han ligger i flussfeber, hvari han
fallit under skrifvandet på sitt arabiska lexikon, som han varit
upptagen med i tolf års tid oupphörligt. För öfrigt är han
en mycket elak menniska, så att det är bäst att icke få något
af honom.»
Det lär icke kunna nekas, att det sist anförda omdömet
i viss mån bestyrkes af hela dialogen. Den skälmaktighet
på frågorna i tredje hufvudstycket inledes gemenligen med orden: »detta
sker väl vår bön förutan» — —
* Professor Schröders favorit-uttryck var det bekanta: »Alldeles,
alldeles!» — »Ingalunda, ingalunda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
