Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan station stiga upp i diligensen. Floug gaf honom då
anvisning på ett jemvägståg till Roskilde, der han, utan att
tillfrågas om pass, kunde uppehålla sig till på aftonen, då
diligensen ginge till Flensborg, hvarifrån man hade jemväg
öfver Rendsburg till Hamburg. »Jeg tror ikke vor samtale
var länge re» — skrifver Ploug i ett meddelande af januari
1876. »Han tog strax efter sin hat, trykkede mig i hånden
og ilede ned af trappen, medens jeg meget forundret stirrede
efter ham, tänkende: har han nu begåt dumheder og skrevet
falske vexler. — Näste dag bragte Aftonbladet mig
oplösnin-gen på gåden; det stod endnu värre til, end jeg havde
formodet »
På grund af förhör med bärare och droskkuskar tror
man sig veta, att Almqvist samma dag vid middagstiden gått
med ångbåt till Kiel. Att han öfver Bremen och London
begaf sig till Nordamerika, är bekant, men hans vistelse der
är till en stor del insvept i dunkel. Så mycket angelägnare
är det naturligtvis, att icke lita på sägnerna. Hufvuddragen
af hans lif i nya verlden låta sig imellertid faktiskt utredas.
I ett bref af 1814 till en vän i Hernösand yttrade den
tjuguårige Almqvist:
»Menniskans öden äro mycket obestämda; det man
beräknar såsom visst, inträffar ofta alldeles icke. Men ser du
bror, derutaf* följer också en annan sak, nämligen, att just det
som man ansett omöjligt, händer helt oförtänkt. Derför är
det ju bäst att vara nöjd: glömma det närvarande, om det
icke är förnöjande, och föreställa sig framtiden såsom man
helst åstundar. Menniskans verld är icke sådan, som den
för hvaije särskild menniska förekommer. Ett landskap, som
jag t. ex. anser förtjusande, en menniska som förekommer
mig intagande, kan synas dig oangenämt, sträft och högst
medelmåttigt: hvarför? Jo, emedan du händelsevis i dag har
ondt i hufvudet, eller i går icke fick så mycket för dina
russin och fikon, som du väntat dig, och derför är vid
stingsligt humör. — Är det icke så? Lycklig den menniska, som
vid hvaije föremål kan sätta sig in uti den sinnesställning, som
gör det föremålet angenämast»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
