Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då, att om hela verlden uppträdt och sagt, att
den man du aktar, älskar högst i verlden, är en
föraktlig lycksökare, att hans kärlekseder äro
lögner, hans hängifvenhet blott en inlärd lexa,
hans försäkringar om evig trohet ett uppenbart
hån–-att jag skulle ha trott allt detta! Nej,
och tusen gånger nej! Men kan jag väl betvifla
hvad jag sjelf har hört.
Beate.
Vattenglaset vidgar sig på ett förfarande vis.
Esther.
O, de grymma, grymma orden! Hur de flögo
genom luften söm ett skarpt slipadt vapen och
träffade mitt stackars skälfvande hjerta intill döden.
Alf.
Att nödgas höra detta och fortfarande, som
en narr, en galning, famla i mörkret!
Beate.
Släpp mig, bara, jag skall inte lemna dig.
(Börjar taga af sig ytterkläderna.)
Estreh.
»För penningarnas skull? Jo, visst är det
för penningarnas skuld, men hon är ju rätt näpen
som bihang betraktad.» Nej, nej, jag förmår icke
upprepa de skymfliga orden!
Alf.
Ah, ändtligen! Min stackars älskling!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
