- Project Runeberg -  Dramatiska arbeten / 2. Dömd. - Småstadslif /
156

(1883-1884) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en kort strid med sig sjelf). Nåväl, fråga honom,
om han kan neka, alt mitt barn äfven är hans.

Björnklo.

Det är möjligt.

Valborg.

Ni hör, ni höri Således förstå ni väl, att
han lofvat bli min make. (Förtyiflad:). Förstå ni
då inte, att det inte är en heder för mig att bli
hans hustru, utan den tyngsta vanhederl Nej,
ni förstå inte ens det! O, Gud, o, Gudl

Gertrud (ifrigt till professorn).

Pappa, säg då något!

Professorn.

Visserligen, visserligen skall jag säga något,
men detta i sanning exempellösa uppträde har
fullkomligt förlamat min tunga. En qvinna kan,
i vissa fall, icke bedömas som ett individuum.
Hon är en social combination, ett embryoniskt,
till möjligheten existerande samhälle. Sålunda:
sviker qvinnan sig sjelf, sviker hon menskligheten;
och blir, blir ur både estetisk och vetenskaplig
synpunkt förkastlig.

Gertrud.

Men mannen då, pappa? Hvad är mannen?

Professorn (förvirrad).

Mannen! Mannen? Ja, det vet jag inte. (Drager

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aadrama/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free