Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom, Lisen, jag befaller dig!
Lisén.
När jag då tänkte på hvad han kunnat bli’,
om fadern hållit ord och han fått växa upp
under hemmets skydd, eller om bara verlden tillåtit
mig att uppfostra honom, utan att förkrossa oss
båda med sitt förakt, — då knäppte det så
besynnerligt här (pekar på hufvudet), och sedan gick
det en lång, lång tid, då jag inte mindes
någonting. Men en dag fick jag höra att han var
död, död i fängelse — då glömde jag allt —
honom — allt — utom ibland. Mitt barn, mitt
barn! (Kastar sig snyftande ned i en stol, Valborg
nalkas henne).
Hilma (till Valborg).
Gå. Nu bör ni kunna känna er belåten.
(Valborg tager sina två b’efy lemnar gåfcobrefvet och
går i fonden). Att min stackars syster lider af
periodisk sinnesrubbning, är oss alla, dess värre,
bekant. Det opassande uppträde, till hvilket hon
olyckligtvis blifvit vitne, har framkallat ett
anfall. Så, Gud ske lof, nu är det öfver!
(Däm-padt och strängt:) Stig upp, Lisen, och gå in i
sängkammaren.
Lisen.
Jaha — jaså! Mössan? Herre je, hvar är
mössan! (Gertrud kysser henne och ger henne
mössan, som hon med dairande händer sättei* på sig).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
