Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaså, ingen här! — Jag ger tusan alla
sällskaps-spektaklerl Och så vill Katrina till på köpet ha
svar i qväll. Att ge vika så det syns kan al-
drig homma i fråga–och att inte ge vika-
Nej, det kan heller inte komma ifråga. Hm —
hm — hm! Minsann är jag inte lite’ rädd för
henne/ — Hon vore i stånd att göra hva’ hon
sa — och dessutom — så behöfver jag henne
verkligen. Det var då riktigt en olycka, att jag
skulle ge Sandberg mitt löfte. Men hvem kunde
också tro något dylikt. Katrina! Tusan förstår
sig på qvinnorna och inte jag! (Funderar). Funnet,
sa’ Blomster! Du är inte dum du, Pehr August
Lundell! På det viset kommer du ifrån saken,
utan att hon kan ana–och sedan — ja
hvarför inte! — Vänta du, Sandörådman! Det fins
väl fler än du, som kan låta tala om sig i
tidningarna! (Gnuggar händerna).
Katrina (kommer in. Tankfull:)
Tjugo års vanor! Men brytas skola de, om
intet annat hjelper.
Lundell.
Nå, Katrina, hvad säger du om spektaklet
på spektaklet?
Katrina (rycker till).
Ingenting att fästa sig vid, tycker jag. —
Första pjesen gick ju bra, och att små
missräkningar inträffa, antar jag är vanligt. (Börjar att
sticka).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
