- Project Runeberg -  Dikter tal och minnesanteckningar m. m. /
11

(1893) [MARC] Author: Anders Anderson With: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

makt adlar den det triviala, det hvardagliga, till ett ideellt.
Hvad som har rum inom poesien, nog får det rum inom
estetiken. Alla länders och tiders vitterhet — icke minst vår —
visar inom denna genre oförgängliga pärlor.
Tillfällighetspoesi kunde snarare den poesi benämnas, som saknar det
väsentliga, fantasien, vore ämnet än så högt.»


Orsaken, hvarför detta uttalande öfverkorsades, har
man sannolikt att söka i författarens farhåga, att det
möjligen skulle kunna uppfattas såsom ett själfförsvar.

Emellertid hade dock Andersons tillfällighetsdikter
väckt förtjänt uppmärksamhet, och då Svenska
akademien vid nyssnämnda justitieråd Strandbergs
bortgång år 1873 bestämde sig för att återupptaga det
under ett halft århundrade följda bruk att till
ledamot inkalla någon idkare af naturvetenskaperna,
hvilken inom detta område skapat sig ett berömdt namn
eller ock vid sidan af sin fackverksamhet äfven gjort
sig bemärkt vare sig såsom skald eller stilist, fäste
hon sig vid den anspråkslöse, fint bildade professorn
vid Karolinska institutet, hvars lyras milda, melodiska
klang förnummits så mången gång, då det gällt att
förhärliga minnet af någon berömd svensk
vetenskapsman. Den 18 mars 1875 invaldes Anderson till
medlem af Svenska akademien. Det gällde om honom
själf, hvad han i sitt inträdestal yttrade om sin
företrädare: »Vid sidan om ämbetsmannabanan slingrade
sig liksom förstulet en annan, döljande sig i skuggiga
lunder, genom hvars löfverk luftiga gestalter skymtade
fram, där lyran inbjöd till fest, där dikten lockade
till lekar.»[1] På detta inträdestal, som på ett lysande


[1] Sv. akad. handl. 51, sid. 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aadtom/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free