Som blomstervärlden under sommarns dar
så bryts i mångfald folkens flora,
men sitt naturliga system hon har
och kan ur sikte ej förlora;
hur långt hon ännu må i splittring gå,
hur vidt hon må förening vilja,
så bilda vi vid Nordens pol ändå
en grupp, som hon ej mer skall skilja.

Ju mer vi råkas och närhelst och hvar,
på egna eller fjärran stränder,
dess mer för oss den sanningen står klar
och lefvande: Vi äro fränder.
När fria folk hvarann till mötes gå
och misstrons skiljemur försvinner,
då ler försynen, och den visar då,
hur himmeln sina segrar vinner.