Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UNDER STUDENTÅREN (1839-1855) - Handtverkarnes sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visst vet den lärde mycket, det är sant,
har namn på allt, hvad sol beskiner,
naturen hälsar han som en bekant
och flydda släkten som kusiner,
och Babels spillror, tungomålens ljud,
dem samlar han ihop, men inför Gud
lärlingar äro vi ju alla.
Har hvar sin plats, så vet han, att han får
sin lott af ära och af våda,
om han med slägga eller klinga slår,
det är en präktig klang i båda:
hvar på sin plats! Då går du fram, vårt land,
med alla händer knäppta till ett band,
och ho är den, dig då fördärfvar?
Då I, som högt i lärda yrken stån,
som bröder nalkens nu vårt sköte
och ner med ljus i våra dalar gån,
vi strömma samfäldt er till möte:
handtverkarn räcker eder glad sin hand,
fast hård hon är, kan hon bli mjuk ibland,
af värme själfva järnet veknar.
Af kunskapsskatten skänken oss ett grand,
vi låna er vårt hela öra;
och när I talen om vårt fosterland,
med själfva hjärtat då vi höra;
med eld i sinnet gå vi hem igen,
och talet klingar i vårt hjärta än
som eko, dallrande bland bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
