Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade dikter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kyrkogården fejas i fridfull helgdagskväll,
af väna händer smyckas de kära dödas tjäll,
i sanden krattan rasslar bland löf, som strötts för vind,
och vattenkannan strilar på dufnad blommas kind.
Och barnaflocken lekte som böljeskvalp bland skär;
hvar bjöds för kuragömma en sådan plats som här?
Bak mången mossig grafsten låg stel och tyst, som död?
i gräset liten älfva, men skälmsk och rosenröd.
Först när den unga modern den gröna torfva ser,
som gömmer hennes rikdom, på knä hon sjunker ner;
blott här det sorgsna sinnet kan vagga sig till ro,
en sårad, dödsskrämd fågel, som flytt till fredadt bo.
I ljuft bestyr hon sysslar vid grafven inom kort,
hvart ogräs plockas undan, hvart vissnadt strå skall bort,
i dag sitt värf hon fullgör, som bäst hon det förmår;
den lilla, om hon lefvat, i dag fyllt åtta år.
Hur kär kom förr den dagen från år till år igen,
hur ifrigt hon den väntat, hur glad hon mötte den! —
Så tyst som solens stråle hon smög till barnets bäddr
som snart med löf och blommor stod rikt till löfsal klädd.
Alltsom hon sysslar, blir hon, af lycklig villa snärd,
förd in i det förflutnas så minnesrika värld.
Står ej den lilla kammarn nu åter festligt klädd?
Och nu, som då, hon ligger på knä vid barnets bädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
