Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framställningen. Tro vi på en skapare, så måste vi
ock tro, att hela den yttre världen, att jordelifvets
förhållanden återspegla, häntyda på den högre, andliga
världen.
Kristendomen har lärt oss, att Gud, som är
världens skapare, i sitt väsentliga förhållande till
människorna är att fattas, att kännas som deras fader.
Detta är en kristendomens grundlära.
Tänk nu efter! Denna lära, så oändligt tröstfull,
så enkel, fattas lättast och mest lefvande och sant
af barnen, ja, man måste varda såsom barn för att
rätt tillägna sig den.
Hvilket oerhördt ansvar nu att för barnen grumla
föreställningen om ett rätt fadersförhållande! Tänk
oss ett barn, som med detta förhållande, på grund
af sin erfarenhet, måste förbinda föreställningen om
råhet, grymhet, hårdhet, orättvisa — ett barn,
uppvuxet bland svordomar, hädelse, i ett supigt, lastbart
hem. Detta barn får nu höra talas om Gud såsom
fader! Är sådant ej att grumla det renaste, skönaste
föreställningssätt; är det ej att, så vidt möjligt,
tillspärra, skrämma bort ifrån vägen till det rätta
fadershemmet.
Handlingens närvaro sätter oss — äfven den
lugnaste, den kallaste — i viss mån utom oss själfva.
Den fege, ja, äfven den modige kan efteråt förundra
sig öfver sin vid ett visst tillfälle ådagalagda djärfhet.
Hur ofta ådrager det sig ej vår förundran, att vi
kunnat uttänka det eller det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
