Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en öfvad och säker hand. Att återgifva dessa
sånger i ändradt versslag, men med bibehållet
skaplynne, med så mycken frihet och så mycken trohet:
att så omgjuta konstverket, det förmår endast en
konstnär och därtill en sådan, som fått blicken
öppnad för den klassiska skönheten i dess enkla
storhet.
Anakreon — är det icke som om naturen hade
själf utsett honom till sin tolk och som om hon i
hans sång blottade sig såsom i marmorn, lem för lem?
Som 0111 hon, i sin barnsliga skönhet ingenting
be-höfvande dölja, för första gången
»speglade sin bild i källan
och häpnade att se, hur hög, hur skön hon var» ?
Och så speglar hon sig äfven i dessa efterbildningar.
Figuren är hel, intet spår af stympning kan upptäckas;
den naiva minen är där, den otvungna ställningen är
väl återgifven: hvilket drag saknas? hvar har något
blifvit tillagdt? Så mycket är visst, att sångfågeln
sjunger i stålburen, som 0111 han icke saknade sitt
gyllne, olympiska stängsel. Det är den gamle
Anakreon själf, som ännu biktar, hur
*ju mer
han sig grafven närmar,
desto muntrare han ler,
gladare han svärmar» —
och vi undra ej därpå, ty hans lif är ju intet annat
än en tempeltjänst, helgad åt Eros och Evan. Det
är Anakreon, som i själfva det silfverhvita håret endast
ser en ny blomning, liljan som efterträdt rosen, en
Andersons skrifter. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
