- Project Runeberg -  Dikter tal och minnesanteckningar m. m. /
226

(1893) [MARC] Author: Anders Anderson With: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om vi med ens kände oss hemmastadda, så snart vi
höra namnet fosterland uttalas; och hvar helst vi se
ett folk i yttersta nöd fast sammanslutet till värnande
af sitt land, förvandlas vi omedelbart till hemliga
bundsförvanter. Och likasom fosterlandskänslan tidigt
möter oss som en af historiens ädlaste och väldigaste
makter, skall hon helt visst hafva en uppgift kvar
ännu i världshändelsernas sista skede. Tänka vi oss
detta som ett kaos af sammanstörtande välden, så
skall namnet fosterland läsas på de fanor, som sist
sänka sig i den allmänna förstörelsen; tänka vi oss
det som en frids- och förbrödringsfest, firad af ädlare
och lyckligare släkten, skall fosterlandets namn höras
i de festliga hymnerna. Icke därigenom att betydelsen
af det fosterländska efter hand förflyktigas, utan
därigenom att den mer och mer tillväxer i kraft och
rikedom, skall människans begrepp, detta »sena begrepp
i historien», utveckla sig till högre sanning och
verklighet. Fosterland och mänsklighet skola läsas
tillsamman på historiens sista blad.

Gå vi till oss själfva, så synes intet folk i världen
kalladt att på ett sannare och ädlare sätt uppenbara
det fosterländskas makt och rika innehåll än vårt eget.
Intet folk har mera obetingadt än vårt kommit till
erkännande däraf, att det omsider hunnit fram till
sitt utlofvade land och i detta erhållit sin afskilda och
tillräckliga del. Men på det att detta land skulle
blifva oss så mycket kärare, uppnådde vi det först
efter mödosamma, århundraden igenom fortsatta
ökenvandringar; på det att vår arfvedel skulle blifva oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aadtom/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free