- Project Runeberg -  Dikter tal och minnesanteckningar m. m. /
295

(1893) [MARC] Author: Anders Anderson With: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Retzius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville han helst utan kuriala omsvep tränga rakt fram.
Hvar han såg dåsighet, lojhet, kände han en
oöfver-vinnelig lust att sätta i fart; där lasset med svårighet
drogs fram, att skjuta på. Fick han i förbigående
sikte på en arbetare, som i sitt arbete gick bakvändt
till väga, kunde han tvärt stanna och visa honom, huru
saken rätteligen skulle företagas.

Huru rastlöst verksam Retzius sålunda var, syntes
denna verksamhet aldrig så under formen af arbete,
att den gaf intrycket af möda och ansträngning utan
fastmer af en ädel öfning, där det var fart och lust,
blott större i förhållande till det starkare motståndet.
Hans arbete gick emellertid liksom ryckvis fram, ej
i ett lugnt, jämnt och likformigt framskridande. Så
utomordentlig var hans tjänstaktighet, att han svårligen
kunde säga nej till någon begäran, så framt ej syftet
af honom ogillades, i hvilket fall han alldeles
otvetydigt uttalade sin mening. Däremot visste han ej af
detta lättvindiga sätt att visa sig tillmötesgående, som
består i att lofva, såsom genaste vägen för att komma
ifrån en begäran; han tog i stället i tu med allvar,
utsatte sig för afslag, återkom vid lämpligt tillfälle å
nyo och med fördubblad ifver till sin framställning
— allt detta för andra, utan eget intresse och utan
att hafva bundit sig med något löfte. Sådan var
hans art. Under allt detta ville han städse vara okänd
för den, hvars väg han på sådant sätt jämnade; han
hvarken väntade eller ville mottaga tack; det obehag,
för hvilket han ju någon gång utsatte sig, aktade han
ringa, om han fick behålla den hemliga tillfredsställelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aadtom/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free