Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANDÉN uppbrusande.
Jag ger tusan hennes sanning! Frun liar kräfta,
herrn blir blind, fröken har lungsot–-! Mjukis!
Sanning blir bra, när samhället blir friskt — men det
blir det aldrig. Till Allan. Hva’ sa’?
Allan, som otaligt lyssnat vid
Yngvas dörr.
Det har jag verkligen inte tänkt på!
SANDÉN pekar pä Allan.
Grön, hä? Jag skulle naturligtvis ha’ låtit henne
resa begapad som ett underdjur, bli cmottagen med
nedlåtande beskyddarmin, höra tissel och tassel, märka
nyfikna blickar och allt sådant der fanstyg, som käns
så trefligt för ett känsligt flioksinne!
TlIORA mildl.
Ni skulle inte ha låtit henne resa alls, doktor.
Ni skulle ha väckt mig i stället.
SANDÉN belåtet.
Var det inte det jag visste, att det var mitt fel!
Väckt! Jaså, ni tycker, att ni inte hade det nog
trefligt förut!
Thora.
Tänk inte på livad som varit nu, doktor. Det som
är, är nog. Ställer sig ett ögonblick vid fönstret till venster,
men gär sedan uppåt scenen.
ALLAN, som hela liden visat tecken
till otålighet.
Tyst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
