Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Struensees härkomst oc:h ungdomsöden, hans ställning till de franska tänkarne och hans dersf följande lefnadsfilosofi — Vänskapsband med den politiske äfventyraren grefve Rantzau — Struensees anställning vid danska hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fens men hård man, som ”genom uppfostran, lära och predikan mot
sin vilja gjorde allt för att från barndomen ingifva sonen en grundlig
leda icke blott vid pietismen utan vid kristendomen och kyrkan”. Den
unge Struensee blef sålunda fritänkare. Det vore ett hån, om man
ville anställa en jemförelse mellan honom och Kristian VII, som
genom ett rigoröst kyrkotvång nedsjunkit till ett tomt intet. Struensee,
en tänkande man af stora naturliga anlag, som redan i sitt tjugonde
lefnadsår ernådde den medicinska doktorsgraden vid universitetet i sin
fädernestad, utbildade åt sig — genom ständig sysselsättning med
naturvetenskaperna, med anatomi, fysik, fysiologi och genom flitig
läsning af sin tids upplysningsfilosofer, af Voltaire och encyklopedisterna;
— ett eget metafysiskt system.
Detta var ingenting mindre än djupt och icke en gång
följdriktigt. Struensee var ingen filosof. Han förnekade själssubstansen och
ansåg — häri påminner han om la Mettri — menniskan för en
maskin. Likväl ville han icke frånkänna henne viljans frihet, likasom
han icke heller förnekade Guds tillvaro. Men de fria handlingarna
skulle dock endast bestämmas af sensationerna — och sensationerna
lågo i maskinen. Alltså var allt, hvad menniskan kunde göra, i sig
sjelft likgiltigt; Gud bekymrar sig icke om oss och våra handlingar.
Det är Gud, som först sätter den menskliga maskinen i rörelse; men
när den stannar, d. v. s. när menniskan dör, är ingenting vidare för
henne att hoppas eller frukta. Och häraf följde för honom den satsen:
menniskans pligter sluta, liksom hon sjelf, med detta lifvet; derpå
grundade han sin moral, den praktiska eudemonismens; de menskliga
handlingarna äro för honom endast så till vida goda eller onda, som de för
samhället ha nyttiga eller skadliga följder. Begäret att blifva nyttig
för samhället genom handlingar af ett så långt gående, vidsträckt
inflytande som möjligt och derigenom med iorakt för alla slags faror
främja sin egen lycka, är hans dygd, hans ideal.
Afven enligt Struensee är menniskan född till njutning; ja lusten
är för honom det egentliga hufvudändamålet; man skall blott taga sig
till vara för följder, som äro skadliga för en sjelf och andra; man skall
derför vara klok och försigtig, vara på sin vakt mot alla häftiga
lidelser. En naturlig känsla af vänskap och menniskokärlek är
inneboende hos honom; denna förhöjer och förädlar åter hans önskan att
åstadkomma nytta. Känslig utan att vara känslosam, af naturen
uppriktig och utan falskhet och derjemte utrustad med anlag för ädelhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
