Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Begynnande gunstlingskap: Lifmedikus Struensee förvandlas till lektör och kabinettssekreterare — Förhållaude till drottningen — Kärlek och förströelser — Struensees egentliga mål. Hans utrikespolitik och planer pil Ryssland och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomträngande blick, situationen vid hofvet och tillfällena till att
göra carrière.
Det bästa tillfället yppade sig sommaren 1769 genom
drottningens sjukdom. Då de medel, hvilka andra läkare föreskrifvit, icke
gjorde någon verkan, yrkade konungen att Struensee skulle konsulteras.
Drottningen sjelf ville icke veta utaf honom. Hon ansåg Struensee
för en gunstling af det vanliga slaget, som för att vinna inflytande
smickrade konungens passioner; och ehuru hon var vida skild från det
fromleri, som utmärkt hennes företräderska pä den danska tronen,
betraktade hon dock Struensee såsom en religionsbespottare. Men
konungen gjorde genom ett maktspråk sin vilja gällande.
Yördnadsfullt nalkades Struensee drottningen. I ännu högre grad
än läkarens skicklighet egde han kännedom om menniskohjertat och
framför allt en utvecklad talang att umgås med fruntimmer. Han
såg genast huru han borde taga drottningen, och han vågade tala om
orsaken till hennes sorg. Endast af sorg var hon sjuk. Han visade
sig fullt förstå hennes ställning och hysa ett uppriktigt deltagande
derför, och han erbjöd sig att personligen blifva medlare mellan henne
och konungen.
Drottningen insåg snart, att hon hittills haft en oriktig
nppfatt-ning af Struensee, att denne var bättre än sitt rykte, och att i
honom bodde en helt annan ande än hos de vanliga hofmännen. Hans
förstånd, hans bildning, hans umgänge, hans sätt att tala — allt
behagade henne i högsta grad. Han var den ende mannen vid hofvet,
som förstod henne och som visade sig uppfyld af deltagande. Och
huru intressant var han icke, huru gerna hörde hon icke på honomi
Hon gjorde honom till sin förtrogne, liksom han redan, för så vidt
detta var möjligt, var konungens förtrogne.
Hans medlingsförsök hade en öfverraskande framgång. Kristian
blef uppmärksammare än förut mot sin gemål. Han älskade henne
visserligen aldrig. För kärlekens känsla — såväl som för vänskapens
— förblef han alltid främmande. Men han var utledsen vid sitt
hittills varande lefnadssätt, och han kom henne till mötes nästan såsom
ett barn, hvilket erkänner sig haft orätt. Den förändring, som nu
inträdde, måste man nästan anse för ett under, om icke konungens
slöhet vore en tillräcklig förklaringsgrund derför. Hittills likgiltig,
ja nära nog fiendtlig mot sin gemål, rättade han sig nu mer och mer
efter henne. Denna hittills nästan maktlösa furstinna fick nu, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
